1 Ty lagen innehÄller en skugga av det tillkommande goda, men framstÀller icke tingen i deras verkliga gestalt; dÀrför kan den aldrig genom de offer som stÀndigt frambÀras, Är efter Är pÄ samma sÀtt, fullkomna dem som framtrÀda med sÄdana.
2 Annars skulle man vÀl hava upphört att offra, dÄ ju de som sÄ förrÀttade sin gudstjÀnst icke mer kunde veta med sig nÄgon synd, sedan de en gÄng hade blivit renade.
3 Men just i offren ligger en Ärlig pÄminnelse om synd.
4 Ty omöjligt Àr att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
5 DÀrför sÀger han vid sitt intrÀde i vÀrlden: »Slaktoffer och spisoffer begÀrde du icke, men en kropp beredde du Ät mig;
6 i brÀnnoffer och syndoffer fann du icke behag.
7 DÄ sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen Àr skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»
8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brÀnnoffer och syndoffer begÀrde du icke, och i sÄdana fann du icke behag» -- och dock frambÀras de efter lagen --
9 sÀger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» SÄ tager han bort det förra, för att sÀtta det andra i stÀllet.
10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, dÀrigenom att Jesu Kristi »kropp» en gÄng för alla har blivit offrad.
11 Och alla andra prÀster stÄ dag efter dag i sin tjÀnst och frambÀra gÄng pÄ gÄng enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för bestÀndigt pÄ Guds högra sida
13 och vÀntar nu allenast pÄ att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
14 Ty med ett enda offer har han för bestÀndigt fullkomnat dem som bliva helgade.
15 HÀrom vittnar jÀmvÀl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
16 »Detta Àr det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», sÀger han: »Jag skall lÀgga mina lagar i deras hjÀrtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
17 och vidare: »Deras synder och deras orÀttfÀrdiga gÀrningar skall jag aldrig mer komma ihÄg.»
18 Men dÀr förlÄtelse för dessa Àr given, dÀr behöves icke mer nÄgot offer för synd.
19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att fÄ gÄ in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
20 i det att han Ät oss har invigt en ny och levande vÀg ditin genom förlÄten -- det Àr genom sitt kött --
21 och eftersom vi hava en stor översteprÀst över Guds hus,
22 sÄ lÄtom oss med uppriktiga hjÀrtan gÄ fram i full trosvisshet, bestÀnkta till vÄra hjÀrtan och dÀrigenom renade frÄn ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
23 LÄtom oss oryggligt hÄlla fast vid hoppets bekÀnnelse, ty den som har givit oss löftet, han Àr trofast.
24 Och lÄtom oss akta pÄ varandra för att uppliva varandra till kÀrlek och goda gÀrningar;
25 lÄtom oss icke övergiva vÄr församlingsgemenskap, sÄsom somliga hava för sed, utan mÄ vi förmana varandra -- detta sÄ mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
26 Ty om vi med berÄtt mod synda, sedan vi hava undfÄtt kunskapen om sanningen, sÄ ÄterstÄr icke mer nÄgot offer för vÄra synder,
27 utan allenast en förskrÀcklig vÀntan pÄ dom och glöden av en eld som skall förtÀra motstÄndarna.
28 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter tvÄ eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhÀrtighet;
29 huru mycket svÄrare straff tron I icke dÄ att den skall anses vÀrd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smÀdar nÄdens Ande!
30 Vi veta ju vem han Àr som sade: »Min Àr hÀmnden; jag skall vedergÀlla det», och Äter: »Herren skall döma sitt folk.»
31 Det Àr förskrÀckligt att falla i den levande Gudens hÀnder.
32 Men kommen ihÄg den förgÄngna tiden, dÄ I, sedan ljuset hade kommit till eder, stÄndaktigt uthÀrdaden mÄngen lidandets kamp
33 och dels sjÀlva genom smÀlek och misshandling bleven gjorda till ett skÄdespel för vÀrlden, dels leden med andra som fingo genomgÄ sÄdant.
34 Ty I haven delat de fÄngnas lidanden och med glÀdje underkastat eder att bliva berövade edra Àgodelar. I vissten nÀmligen att I haven en egendom som Àr bÀttre och bliver bestÄndande.
35 SÄ kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
36 I behöven nÀmligen stÄndaktighet för att kunna göra Guds vilja och fÄ vad utlovat Àr.
37 Ty »Ànnu en helt liten tid, sÄ kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
38 och min rÀttfÀrdige skall leva av tro. Men om nÄgon drager sig undan, sÄ finner min sjÀl icke behag i honom».
39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig sjÀlva till fördÀrv; vi höra till dem som tro och sÄ vinna sina sjÀlar.