5 Och I haven alldeles förgÀtit den förmaningens röst som talar med eder, sÄsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, nÀr du tuktas av honom.
6 Ty den Herren Àlskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kÀr.»
7 Det Àr till eder fostran som I fÄn utstÄ lidande; Gud handlar med eder sÄsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8 Om I lÀmnadens utan aga, medan alla andra finge sin del dÀrav, sÄ voren I oÀkta söner och icke Àkta.
9 Vidare: vi hava haft köttsliga fÀder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi dÄ icke mycket mer vara underdÄniga andarnas Fader, sÄ att vi fÄ leva?