1 DÀrför böra vi sÄ mycket mer akta pÄ det som vi hava hört, sÄ att vi icke gÄ förlorade.
2 Ty om det ord som talades genom Ànglar blev bestÄndande, och all övertrÀdelse och olydnad fick sin rÀttvisa lön,
3 huru skola dÄ vi kunna undkomma, om vi icke taga vara pÄ en sÄdan frÀlsning? -- en frÀlsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekrÀftades för oss av dem som hade hört honom,
4 varjÀmte Gud sjÀlv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgÀrningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.
5 Ty det var icke under Ànglars vÀlde som han lade den tillkommande vÀrlden, den som vi tala om.
6 DÀremot har nÄgon nÄgonstÀdes betygat och sagt: »Vad Àr en mÀnniska, att du tÀnker pÄ henne, eller en mÀnniskoson, att du lÄter dig vÄrda om honom?
7 En liten tid lÀt du honom vara ringare Àn Ànglarna, men krönte honom sedan med hÀrlighet och Àra och satte honom till herre över dina hÀnders verk;
8 allt lade du under hans fötter.» NÀr han underlade honom allting, undantog han nÀmligen intet frÄn att bliva honom underlagt -- om vi ock Ànnu icke se allting vara honom underlagt.
9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare Àn Ànglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med hÀrlighet och Àra, för att det genom Guds nÄd skulle komma alla till godo att han smakade döden.
10 Ty den för vilkens skull allting Àr, och genom vilken allting Àr, honom hövdes det, att nÀr han ville föra mÄnga sina barn till hÀrlighet, genom lidanden fullkomna deras frÀlsnings hövding.
11 Han som helgar och de som bliva helgade hava nÀmligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;
12 han sÀger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig»;
13 sÄ ock: »Jag vill sÀtta min förtröstan till honom»; sÄ ock: »Se hÀr Àro jag och barnen som Gud har givit mig.»
14 DÄ nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han pÄ ett liknande sÀtt delaktig dÀrav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt vÄld, det Àr djÀvulen,
15 och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till trÀldom.
16 Ty det Àr ju icke Ànglar som han tager sig an; det Àr Abrahams sÀd som han tager sig an.
17 DÀrför mÄste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhÀrtig och en trogen översteprÀst i sin tjÀnst inför Gud, till att försona folkets synder.
18 Ty dÀrigenom att han har lidit, i det han sjÀlv blev frestad, kan han hjÀlpa dem som frestas.