1 Eftersom nu ett löfte att fÄ komma in i hans vila Ànnu stÄr kvar, mÄ vi alltsÄ med fruktan se till, att icke nÄgon bland eder en gÄng befinnes hava blivit efter pÄ vÀgen.
2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit sÄvÀl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
3 Vi som hava kommit till tro, vi fÄ ju komma in i vilan. Det heter ocksÄ: »SÄ svor jag dÄ i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastÀn hans verk stodo dÀr fÀrdiga allt ifrÄn den tid dÄ vÀrlden var skapad.
4 Ty om den sjunde dagen heter det nÄgonstÀdes sÄ: »Och Gud vilade pÄ sjunde dagen frÄn alla sina verk»;
5 hÀr Äter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»
6 Eftersom det alltsÄ stÄr kvar att nÄgra skola fÄ komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
7 sÄ bestÀmmer han genom ordet »i dag» Äter en viss dag, nu dÄ han sÄ lÄng tid dÀrefter sÀger hos David, sÄsom förut Àr nÀmnt: »I dag, om I fÄn höra hans röst, mÄn I icke förhÀrda edra hjÀrtan.»
8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, sÄ skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
9 AlltsÄ stÄr en sabbatsvila Ànnu Äter för Guds folk.
10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frÄn sina verk, likasom Gud frÄn sina.
11 SÄ lÄtom oss nu med all flit strÀva efter att fÄ komma in i den vilan, för att ingen mÄ, sÄsom de, falla och bliva ett varnande exempel pÄ ohörsamhet.
12 Ty Guds ord Àr levande och kraftigt och skarpare Àn nÄgot tveeggat svÀrd, och trÀnger igenom, sÄ att det Ätskiljer sjÀl och ande, mÀrg och ben; och det Àr en domare över hjÀrtats uppsÄt och tankar.
13 Intet skapat Àr fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra rÀkenskap.
14 Eftersom vi nu hava en stor översteprÀst, som har farit upp genom himlarna, nÀmligen Jesus, Guds Son, sÄ lÄtom oss hÄlla fast vid bekÀnnelsen.
15 Ty vi hava icke en sÄdan översteprÀst som ej kan hava medlidande med vÄra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
16 LÄtom oss dÀrför med frimodighet gÄ fram till nÄdens tron, för att vi mÄ undfÄ barmhÀrtighet och finna nÄd, till hjÀlp i rÀtt tid.