1 Ty var och en som skall bliva översteprÀst uttages bland mÀnniskor och tillsÀttes för att till mÀnniskors bÀsta göra tjÀnst inför Gud, genom att frambÀra gÄvor och offer för synder.
2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just dÀrför att han sjÀlv Àr behÀftad med svaghet
3 och, för denna sin svaghets skull, mÄste offra för sina egna synder likavÀl som för folkets.
4 Och ingen tager sig sjÀlv denna vÀrdighet, utan han mÄste, sÄsom Aron, kallas dÀrtill av Gud.
5 SÄ tog sig icke heller Kristus sjÀlv Àran att bliva översteprÀst, utan den Àran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du Àr min Son, jag har i dag fött dig»,
6 likasom han ock pÄ ett annat stÀlle sÀger: »Du Àr en prÀst till evig tid, efter Melkisedeks sÀtt.»
7 Och med starkt rop och tÄrar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och Äkallan till den som kunde frÀlsa honom frÄn döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin Ängest.
8 SÄ lÀrde han, fastÀn han var »Son», lydnad genom sitt lidande;
9 och nÀr han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som Àro honom lydiga, upphovet till evig frÀlsning
10 och hÀlsades av Gud sÄsom översteprÀst »efter Melkisedeks sÀtt».
11 HÀrom hava vi mycket att sÀga, mycket som Àr svÄrt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit sÄ tröga till att höra.
12 Ty fastÀn det kunde vara pÄ tiden att I sjÀlva voren lÀrare, behöves det snarare att man nu Äter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit dÀrhÀn med eder, att I behöven mjölk i stÀllet för stadig mat.
13 Men om nÄgon Àr sÄdan att han Ànnu mÄste leva av mjölk, dÄ Àr han oskicklig att förstÄ en undervisning om rÀttfÀrdighet; han Àr ju Ànnu ett barn.
14 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.