Hebreus 8

1 Men en huvudpunkt i vad vi vilja sÀga Àr detta: Vi hava en översteprÀst som sitter pÄ högra sidan om MajestÀtets tron i himmelen,

2 för att göra tjÀnst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprÀttat, och icke nÄgon mÀnniska.

3 Ty var och en som bliver översteprÀst tillsÀttes för att frambÀra gÄvor och offer; dÀrför mÄste ocksÄ denne hava nÄgot att frambÀra.

4 Om han nu vore pÄ jorden, sÄ vore han icke ens prÀst, dÄ andra dÀr finnas, som efter lagens bud hava att frambÀra gÄvorna,

5 i det att de tjÀna i den helgedom som Àr en avbild och en skugga av den himmelska. Om en sÄdan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, nÀr han skulle förfÀrdiga tabernaklet. »Se till», heter det, »att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad pÄ berget.»

6 Men nu har denne fÄtt ett sÄ mycket förnÀmligare Àmbete, som han Àr medlare för ett bÀttre förbund, vars ordning vilar pÄ bÀttre löften.

7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, sÄ skulle vÀl plats icke hava sökts för ett annat.

8 Men nu förebrÄr Gud dem och sÀger: »Se, dagar skola komma, sÀger Herren, dÄ jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;

9 icke ett sÄdant förbund som det jag gjorde med deras fÀder, pÄ den dag dÄ jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och dÀrför frÄgade icke heller jag efter dem, sÀger Herren.

10 Nej, detta Àr det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, sÀger Herren: Jag skall lÀgga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjÀrtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

11 DÄ skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och sÀga: 'LÀr kÀnna Herren'; ty de skola alla kÀnna mig, frÄn den minste bland dem till den störste.

12 Ty jag skall i nÄd förlÄta deras missgÀrningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihÄg.»

13 NÀr han sÀger »ett nytt förbund», har han dÀrmed givit till kÀnna att det förra Àr förÄldrat; men det som förÄldras och bliver gammalt, det Àr nÀra att försvinna.