1 En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.
2 HERRE, jag har hört om dig och hÀpnat. HERRE, förnya i dessa Är dina gÀrningar, lÄt oss förnimma dem i dessa Är. Mitt i din vrede mÄ du tÀnka pÄ förbarmande.
3 Gud kommer frÄn Teman, den helige frÄn berget Paran. Sela. Hans majestÀt övertÀcker himmelen, och av hans lov Àr jorden full.
4 DÄ uppstÄr en glans sÄsom av solljus, strÄlar gÄ ut ifrÄn honom, och han höljer i dem sin makt.
5 Framför honom gÄr pest, och feberglöd följer i hans spÄr.
6 Han trÀder fram -- dÀrmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bÀva. De urÄldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vÀgar han fordom gick.
7 Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördÀrv; tÀlten darra i Midjans land.
8 Harmas dÄ HERREN pÄ strömmar? Ja, Àr din vrede upptÀnd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du sÄ fÀrdas fram med dina hÀstar, med dina segerrika vagnar?
9 Framtagen och blottad Àr din bÄge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfÄror klyver du jorden.
10 Bergen se dig och bÀva; sÄsom en störtskur far vattnet ned. Djupet lÄter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina hÀnder.
11 Sol och mÄne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förgrymmelse gÄr du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.
13 Du drager ut för att frÀlsa ditt folk, för att bereda frÀlsning Ät din smorde. Du krossar taket pÄ de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, frÄn grunden till tinnarna. Sela.
14 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, nÀr de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, sÄsom gÀllde det att i lönndom Àta upp en betryckt.
15 Du far med dina hÀstar fram över havet, över de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dÄnet skÀlva mina lÀppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar pÄ platsen dÀr jag stÄr. Ty jag mÄste ju stilla uthÀrda nödens tid, medan det kommer, som skall trÀnga folket.
17 Ja, fikontrÀdet blomstrar icke mer, och vintrÀden giva ingen skörd, olivtrÀdets frukt slÄr fel och fÀlten alstra ingen Àring, fÄren ryckas bort ur fÄllorna, och inga oxar finnas mer i stallen.
18 LikvÀl vill jag glÀdja mig i HERREN och fröjda mig i min frÀlsnings Gud.
19 HERREN, Herren Àr min starkhet; han gör mina fötter sÄsom hindens och lÄter mig gÄ fram över mina höjder. För sÄngmÀstaren, med mitt strÀngaspel.