1 Ty se, i de dagarna och pÄ den tiden, dÄ jag Äter upprÀttar Juda och Jerusalem,
2 dÄ skall jag samla tillhopa alla hednafolk och föra dem ned till Josafats dal, och dÀr skall jag hÄlla dom över dem, för mitt folks och min arvedels, Israels, skull, dÀrför att de hava förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
3 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit sÄsom betalning Ät skökor, och flickorna hava de sÄlt för vin, som de hava druckit upp.
4 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad förehaven ocksÄ I mot mig? Haven I nÄgot att vedergÀlla mig för, eller Àr det I som viljen begynna nÄgot mot mig? Snart och med hast skall jag lÄta det I haven gjort komma tillbaka över edra egna huvuden,
5 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och fört mina skönaste klenoder in i edra palats,
6 och eftersom I haven sÄlt Judas och Jerusalems barn Ät Javans barn, till att föras lÄngt bort ifrÄn sitt land.
7 Se, jag skall kalla dem Äter frÄn den ort dit I haven sÄlt dem; och det som I haven gjort skall jag lÄta komma tillbaka över edra egna huvuden.
8 Jag skall sÀlja edra söner och döttrar i Juda barns hand, och de skola sÀlja dem till sabéerna, folket i fjÀrran land. Ty sÄ har HERREN talat.
9 Ropen ut detta bland hednafolken, bÄden upp dem till helig strid. Manen pÄ hjÀltarna, mÄ alla stridsmÀnnen komma och draga framÄt.
10 Smiden edra plogbillar till svÀrd och edra vingÄrdsknivar till spjut; den svagaste mÄ kÀnna sig sÄsom en hjÀlte.
11 Skynden att komma, alla I folk har omkring, och samlen eder tillhopa. SÀnd, o HERRE, ditned dina hjÀltar.
12 Ja, mÄ hednafolken resa sig och draga Ästad till Josafats dal; ty dÀr skall jag sitta till doms över alla folk hÀromkring.
13 LÄten lien gÄ, ty skörden Àr mogen. Kommen och trampen, ty pressen Àr full; presskaren flöda över, sÄ stor Àr ondskan dÀr.
14 Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag Àr nÀra i Domens dal.
15 Solen och mÄnen förmörkas, och stjÀrnorna mista sitt sken.
16 Och HERREN upphÀver ett rytande frÄn Sion, och frÄn Jerusalem lÄter han höra sin röst, sÄ att himmelen och jorden bÀva. Men för sitt folk Àr HERREN en tillflykt och för Israels barn ett vÀrn.
17 Och I skolen förnimma att jag Àr HERREN, eder Gud, som bor pÄ Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats och frÀmlingar skola icke mer draga ditin.
18 PÄ den tiden skall det ske att bergen drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk; och alla bÀckar i Juda skola flöda av vatten. Och en kÀlla skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten skall bliva en ödemark, och Edom skall varda en öde öken dÀrför att de hava övat vÄld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
20 Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem frÄn slÀkte till slÀkte.
21 Och jag skall utplÄna deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utplÄnat. Och HERREN skall förbliva boende pÄ Sion.