1 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
2 »StÄ upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.»
3 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann dÀr ett skepp som skulle gÄ till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord dÀrpÄ för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.
4 Men HERREN sÀnde en stark vind ut över havet, sÄ att en stark storm uppstod pÄ havet; och skeppet var nÀra att krossas.
5 DÄ betogos sjömÀnnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lÀttnad. Men Jona hade gÄtt ned i det inre av fartyget och lÄg dÀr i djup sömn.
6 DÄ gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du sova sÄ? StÄ upp och Äkalla din Gud. KanhÀnda skall den Guden tÀnka pÄ oss, sÄ att vi icke förgÄs.»
7 Och folket sade till varandra: »VÀlan, lÄt oss kasta lott, sÄ att vi fÄ veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.» NÀr de sÄ kastade lott, föll lotten pÄ Jona.
8 DÄ sade de till honom: »SÀg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad Àr ditt Àrende, och varifrÄn kommer du? FrÄn vilket land och av vad folk Àr du?»
9 Han svarade den; »Jag Àr en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.»
10 DÄ betogos mÀnnen av stor fruktan och sade till honom: »Vad Àr det du har gjort!» Ty mÀnnen fingo genom det han berÀttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
11 Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, sÄ att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer.
12 DÄ svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, sÄ skall havet stillas för eder; ty jag vet att det Àr för min skull som denna starka storm har kommit över eder.»
13 Och mÀnnen strÀvade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
14 DÄ ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, lÄt oss icke förgÄs för denne mans sjÀls skull, och lÄt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort sÄsom dig tÀckes.»
15 DĂ€refter togo de Jona och kastade honom i havet. DĂ„ lade sig havets raseri.
16 Och mÀnnen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer Ät HERREN och gjorde löften.