5 DÄ trodde folket i Nineve pÄ Gud, och lyste ut en fasta och klÀdde sig i sorgdrÀkt, bÄde stora och smÄ.
6 Och nÀr saken kom för konungen i Nineve, stod han upp frÄn sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdrÀkt och satte sig i aska.
7 Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores pÄbud, och sade: »Ingen mÀnniska mÄ smaka nÄgot, icke heller nÄgot djur, vare sig av fÀkreaturen eller smÄboskapen; de mÄ icke föras i bet, ej heller vattnas.
8 Och bÄde mÀnniskor och djur skola hölja sig i sorgdrÀkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en mÄ vÀnda om frÄn sin onda vÀg och frÄn den orÀtt som han har haft för hÀnder.
9 Vem vet, kanhÀnda vÀnder Gud dÄ om och Ängrar sig och vÀnder sig ifrÄn sin vredes glöd, sÄ att vi icke förgÄs.»
10 DÄ nu Gud sÄg vad de gjorde, att de vÀnde om frÄn sin onda vÀg, Ängrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke sÄ.