1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN; han sade:
2 »Hören detta förbunds ord, och talen till Juda mÀn och till Jerusalems invÄnare;
3 sÀg till dem: SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
4 det som jag bjöd edra fader pÄ den tid dÄ jag förde dem ut ur Egyptens land, den smÀltugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles sÄsom jag bjuder eder, sÄ skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
5 pÄ det att jag mÄ hÄlla den ed som jag har svurit edra fÀder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, sÄsom ock nu har skett.» Och jag svarade och sade: »Ja, amen, HERRE.»
6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda stÀder och pÄ gatorna i Jerusalem och sÀg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
7 Ty bÄde pÄ den dag dÄ jag förde edra fÀder ut ur Egyptens land och sedan Ànda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;
8 men de ville icke höra eller böja sitt öra dÀrtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjÀrtas hÄrdhet. DÀrför lÀt jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hÄlla, men som de dock icke höllo.
9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda mÀn och Jerusalems invÄnare hava sammansvurit sig.
10 De hava vÀnt tillbaka till sina förfÀders missgÀrningar, deras som icke ville höra mina ord. SjÀlva hava de sÄ följt efter andra gudar och tjÀnat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fÀder.
11 DÀrför sÀger HERREN sÄ: Se, jag skall lÄta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och nÀr de dÄ ropa till mig, skall jag icke höra dem.
12 Och om sÄ Juda stÀder och Jerusalems invÄnare gÄ bort och ropa till de gudar Ät vilka de plÀga tÀnda offereld, sÄ skola dessa alls icke kunna frÀlsa dem i deras olyckas tid.
13 Ty sÄ mÄnga som dina stÀder Àro, sÄ mÄnga hava dina gudar blivit, du Juda; och sÄ mÄnga som gatorna Àro i Jerusalem, sÄ mÄnga altaren haven I satt upp Ät skÀndlighetsguden: altaren till att tÀnda offereld Ät Baal.
14 SÄ mÄ du nu icke bedja för detta folk eller frambÀra nÄgon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, nÀr de ropa till mig för sin olyckas skull.
15 Vad har min Àlskade att göra i mitt hus, dÄ hon, ja, hela hopen, övar sÄdan skÀndlighet? Kan heligt kött komma sÄsom offer frÄn dig? NÀr du fÄr bedriva din ondska, dÄ fröjdar du dig ju.
16 »Ett grönskande olivtrÀd, prytt med sköna frukter», sÄ kallade HERREN dig; men nu har han med stort och vÀldigt dÄn tÀnt upp en eld omkring det trÀdet, sÄ att dess grenar fördÀrvas.
17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tÀnt offereld Ät Baal.
18 HERREN kungjorde det för mig, sÄ att jag fick veta det; ja, du lÀt mig se vad de förehade.
19 SjÀlv var jag sÄsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: »LÄt oss fördÀrva trÀdet med dess frukt, lÄt oss utrota honom ur de levandes land, sÄ att man icke mer kommer ihÄg hans namn.»
20 Men HERREN Sebaot Àr en rÀttfÀrdig domare, som prövar njurar och hjÀrta. SÄ lÄt mig dÄ fÄ se din hÀmnd pÄ dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 DÀrför sÀger HERREN sÄ om Anatots mÀn, dem som stÄ efter ditt liv och sÀga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vÄr hand»
22 ja, dÀrför sÀger HERREN Sebaot sÄ: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga mÀn skola dö genom svÀrd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall lÄta olycka drabba Anatots mÀn, nÀr deras hemsökelses Är kommer.