1 HERRE, om jag vill gÄ till rÀtta med dig, sÄ behÄller du dock rÀtten. LikvÀl mÄste jag tala med dig om vad rÀtt Àr. Varför gÄr det de ogudaktiga sÄ vÀl? Varför hava alla trolösa sÄ god lycka?
2 Du planterar dem, och de slÄ rot; de vÀxa och bÀra frukt. NÀra Àr du i deras mun, men fjÀrran Àr du frÄn deras innersta.
3 Men du, HERRE, kÀnner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjÀrta Àr mot dig. Ryck dem bort sÄsom fÄr till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.
4 Huru lÀnge skall landet ligga sörjande och grÀset pÄ marken allestÀdes förtorka, sÄ att bÄde fyrfotadjur och fÄglar förgÄs för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa sÀga: »Han skall icke se vÄr undergÄng»
5 Om du icke orkar löpa i kapp med fotgÀngare, huru vill du dÄ taga upp tÀvlan med hÀstar? Och om du nu kÀnner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gÄ dig bland Jordanbygdens snÄr?
6 Se, till och med dina bröder och din faders hus Àro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du mÄ icke tro pÄ dem, om de ock tala vÀnligt till dig.
7 Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kÀrast för min sjÀl lÀmnade jag i fiendehand.
8 Hon som Àr min arvedel blev mot mig sÄsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, dÀrför har jag fattat hat till henne.
9 Skall min arvedel vara mot mig sÄsom en brokig rovfÄgel -- dÄ mÄ ock rovfÄglar komma emot henne frÄn alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och lÄten dem komma för att Àta!
10 Herdar i mÀngd fördÀrva min vingÄrd och förtrampa min Äker; de göra min sköna Äker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;
11 sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelÀgges, ty ingen finnes, som vill akta pÄ.
12 Ăver alla höjder i öknen rycka förhĂ€rjare fram, ja, HERRENS svĂ€rd förtĂ€r allt, frĂ„n den ena Ă€ndan av landet till den andra; intet kött kan finna rĂ€ddning.
13 De hava sÄtt vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fÄfÀngt. Ja, I skolen komma pÄ skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.
14 SÄ sÀger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig pÄ den arvedel jag har givit Ät mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrÄn dem.
15 Men dÀrefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag Äter förbarma mig över dem och lÄta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
16 Om de dÄ rÀtt lÀra sig mitt folks vÀgar, sÄ att de svÀrja vid mitt namn: »SÄ sant HERREN lever», likasom de förut lÀrde mitt folk att svÀrja vid Baal, dÄ skola de bliva upprÀttade mitt ibland mitt folk.
17 Men om de icke vilja höra, sÄ skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, sÀger HERREN.