1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du skall icke taga dig nÄgon hustru eller skaffa dig nÄgra söner och döttrar pÄ denna plats.
3 Ty sÄ sÀger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda pÄ denna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fÀderna som hava avlat dem i detta land:
4 Av svÄra sjukdomar skola de dö; man skall icke hÄlla dödsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel pÄ marken. Och genom svÀrd och hunger skola de förgÄs, och deras döda kroppar skola bliva mat Ät himmelens fÄglar och markens djur. I
5 Ty sÄ sÀger HERREN: Du skall icke gÄ in i nÄgot sorgehus och icke begiva dig Ästad för att hÄlla dödsklagan, ej heller ömka dem; ty jag har tagit bort min frid ifrÄn detta folk, sÀger HERREN, ja, min nÄd och barmhÀrtighet.
6 Och bÄde stora och smÄ skola dö i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke hÄlla dödsklagan efter dem, och ingen skall för deras skull rista mÀrken pÄ sig eller raka sitt huvud.
7 Man skall icke bryta bröd Ät nÄgon, för att trösta honom i sorgen efter en död, och icke giva nÄgon tröstebÀgaren att dricka, nÀr han har förlorat fader eller moder.
8 Och i gÀstabudshus skall du icke heller gÄ in för att sitta med dem och Àta och dricka.
9 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, och medan I Ànnu leven, skall jag pÄ denna plats göra slut pÄ fröjderop och glÀdjerop, pÄ rop för brudgum och rop för brud. I
10 NÀr du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de dÄ frÄga dig: »Varför har HERREN uttalat över oss all denna stora olycka? Och vari bestÄr den missgÀrning och synd som vi hava begÄtt mot HERREN, vÄr Gud?»,
11 dÄ skall du svara dem: »Jo, edra fÀder övergÄvo mig, sÀger HERREN, och följde efter andra gudar och tjÀnade och tillbÄdo dem; ja, mig övergÄvo de och höllo icke min lag.
12 Och I sjÀlva haven gjort Ànnu mer ont, Àn edra fÀder gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hjÀrtas hÄrdhet, och I viljen icke höra mig.
13 DÀrför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra fÀder haven kÀnt, och dÀr Skolen I fÄ tjÀna andra gudar bÄde dag och natt; ty jag skall icke hava nÄgon misskund med eder.»
14 Se, dÀrför skola dagar komma, sÀger HERREN, dÄ man icke mer skall sÀga: »SÄ sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land»,
15 utan: »SÄ sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra lÀnder till vilka han hade drivit dem bort.» Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav Ät deras fÀder.
16 Se, jag skall sÀnda bud efter mÄnga fiskare, sÀger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sÀnda bud efter mÄnga jÀgare, och de skola jaga dem ned frÄn alla berg och alla höjder och ut ur stenklyftorna.
17 Ty mina ögon Àro riktade pÄ alla deras vÀgar; de kunna icke gömma sig för mitt ansikte och deras missgÀrning Àr icke fördold för mina ögon.
18 Och först skall jag i dubbelt mÄtt vedergÀlla dem för deras missgÀrning och synd, för att de hava oskÀrat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och skÀndliga avgudars döda kroppar.
19 HERRE, du min starkhet och mitt vÀrn, du min tillflykt pÄ nödens dag, till dig skola hedningarna komma frÄn jordens Àndar och skola sÀga: »Allenast lögn hava vÄra fÀder fÄtt i arv. fÄfÀngliga avgudar, av vilka ingen kan hjÀlpa.
20 Kan vÀl en mÀnniska göra sig gudar? Nej, de gudarna Àro inga gudar.
21 DÀrför vill jag nu denna gÄng lÄta dem förnimma det, jag vill lÄta dem kÀnna min hand och min makt, för att de mÄ veta att mitt namn Àr HERREN.