1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN; han sade
2 »StÄ upp och gÄ ned till krukmakarens hus; dÀr vill jag lÄta dig höra mina ord.»
3 DÄ gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete pÄ krukmakarskivan.
4 Och nÀr kÀrlet som krukmakare höll pÄ att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde dÀrav ett annat kÀrl sÄ, som han ville hava det gjort.
5 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
6 Skulle jag icke kunna göra med eder, I Àr Israels hus, sÄsom denne krukmakare gör? sÀger HERREN Jo, sÄsom leret Àr i krukmakarens hand, sÄ Àren ock I i min hand, I av Israels hus.
7 Den ena gÄngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;
8 men om dÄ det folket omvÀnder sig frÄn det onda vÀsende mot vilket jag vÀnde mitt hot, sÄ Ängrar jag det onda som jag hade tÀnkt att göra dem.
9 En annan gÄng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;
10 men om det dÄ gör vad ont Àr i mina ögon och icke hör min röst, sÄ Ängrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 SÄ sÀg du nu till Juda man och Jerusalems invÄnare: SÄ sÀger HERREN: Se, jag bereder Ät eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. VÀnden dÀrför om, var och en frÄn sin onda vÀg, och bÀttren edert leverne och edert vÀsende.
12 Men de skola svara: »Du mödar dig förgÀves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjÀrtas hÄrdhet.
13 DÀrför sÀger HERREN sÄ: FrÄgen efter bland hednafolken om nÄgon har hört nÄgot sÄdant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.
14 Ăvergiver dĂ„ Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrĂ„n fjĂ€rran,
15 eftersom mitt folk förgÀter mig och tÀnder offereld Ät avgudar? Se, av dem skola de bringas pÄ fall, nÀr de gÄ sin gamla strÄt och vandra pÄ villostigar, pÄ obanade vÀgar.
16 SÄ göra de sitt land till ett föremÄl för hÀpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gÄ dÀr fram skola hÀpna och skaka huvudet.
17 SÄsom en östanvind skall jag förskingra dem, nÀr fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, pÄ deras ofÀrds dag.
18 Men de sade: »Kom, lÄt oss tÀnka ut nÄgot anslag mot Jeremia. Ty prÀsterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med rÄd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, lÄt oss fÀlla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta pÄ vad han sÀger.»
19 HERRE, akta du pÄ mig, och hör rad mina motstÄndare tala.
20 Skall man fÄ vedergÀlla gott med ont, eftersom dessa hava grÀvt en grop för mitt liv? TÀnk pÄ huru jag har stÄtt inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvÀnda frÄn dem din vrede.
21 DÀrför mÄ du överlÀmna deras barn Ät hungersnöden och giva dem sjÀlva till pris Ät svÀrdet, sÄ att deras hustrur bliva barnlösa och Ànkor, deras mÀn drÀpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svÀrd striden.
22 MÄ klagorop höras frÄn deras hus, i det att du plötsligt lÄter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grÀvt en grop för att fÄnga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
23 Men du, HERRE, kÀnner alla deras mordiska anslag mot mig; sÄ mÄ du dÄ icke förlÄta dem deras missgÀrning eller utplÄna deras synd ur din Äsyn. MÄ de bringas pÄ fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem pÄ din vredes tid.