1 DÄ nu Pashur, Immers son, prÀsten, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
2 lĂ€t han hudflĂ€nga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Ăvre Benjaminsporten till HERRENS hus.
3 Men nÀr Pashur dagen dÀrefter slÀppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: »Pashur Àr icke det namn varmed HERREN benÀmner dig, utan Magor-Missabib;
4 ty sÄ sÀger HERREN: Se, jag skall göra dig till skrÀck sÄvÀl för dig sjÀlv som för alla dina vÀnner; och de skola falla för sina fienders svÀrd, i din egen Äsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och drÀpa dem med svÀrd.
5 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter dÀri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel.
6 Och du sjÀlv, Pashur, skall gÄ i fÄngenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; dÀr skall du dö, och dÀr skall du begravas, Sjungen till HERRENS Àra, jÀmte alla dina vÀnner, för vilka du har profeterat lögn.»
7 Du, HERRE, övertalade mig, och jag lÀt mig övertalas; du grep mig och blev mig övermÀktig. SÄ har jag blivit ett stÀndigt Ätlöje; var man bespottar mig.
8 Ty' sÄ ofta jag talar, mÄste jag klaga; jag mÄste ropa över vÄld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smÀlek och hÄn bestÀndigt.
9 Men nÀr jag sade: »Jag vill icke tÀnka pÄ honom eller vidare tala i hans namn», dÄ blev det i mitt hjÀrta sÄsom brunne dÀr en eld, instÀngd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthÀrda den, men jag kunde det icke.
10 Ty jag hör mig förtalas av mÄnga; skrÀck frÄn alla sidor! »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!» Alla som hava varit mina vÀnner vakta pÄ att jag skall falla: »KanhÀnda skall han lÄta locka sig, sÄ att vi bliva honom övermÀktiga och fÄ taga hÀmnd pÄ honom.»
11 Men HERREN Àr med mig sÄsom en vÀldig hjÀlte; dÀrför skola mina förföljare komma pÄ fall och intet förmÄ. Ja, de skola storligen komma pÄ skam, dÀrför att de ej hade förstÄnd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda förgÀten
12 Ty HERREN Sebaot prövar med rÀttfÀrdighet, han ser njurar och hjÀrta. SÄ skall jag dÄ fÄ se din hÀmnd pÄ dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
13 Sjungen till HERRENS Àra, loven HERREN; ty han rÀddar den fattiges sjÀlv ur de ondas hand.
14 Förbannad vare den dag pÄ vilken jag föddes; utan vÀlsignelse blive den dag dÄ min moder födde mig.
15 Förbannad vare den man som förkunnade för min fader: »Ett gossebarn Àr dig fött», och sÄ gjorde honom stor glÀdje.
16 GÄnge det den mannen sÄsom det gick de stÀder som HERREN omstörtade utan förbarmande. MÄ han fÄ höra klagorop om morgonen och hÀrskri om middagen.
17 dÀrför att han icke drÀpte mig strax i moderlivet, sÄ att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande för evigt.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, sÄ att mina dagar mÄste försvinna i skam?