Jeremias 21

1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN, nÀr konung Sidkia sÀnde till honom Pashur, Malkias son, och prÀsten Sefanja, Maasejas son, och lÀt sÀga:

2 »FrÄga HERREN för oss, dÄ nu Nebukadressar, konungen i Babel, har angripit oss; kanhÀnda vill HERREN handla med oss i enlighet med alla sina förra under, sÄ att denne lÀmnar oss i fred.

3 Jeremia svarade dem: SÄ skolen I sÀga till Sidkia:

4 SÄ sÀger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldéerna, som belÀgra eder, dem skall jag vÀnda om och skall famla dem inne i denna stad.

5 Och jag skall sjÀlv strida mot eder med utrÀckt hand och stark arm, vrede och harm och stor förtörnelse.

6 Och jag skall slÄ dem som bo i denna stad, bÄde mÀnniskor och djur; i svÄr pest skola de dö.

7 Och dÀrefter, sÀger HERREN, skall jag lÄta Sidkia, Juda konung, och hans tjÀnare och folket, dem som i denna stad Àro kvar efter pesten svÀrdet och hungersnöden, falla i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mÀns hand, som stÄ efter deras liv. Och han skall slÄ dem med svÀrdsegg; han skall icke skona dem och icke hava nÄgon misskund eller nÄgot förbarmande.

8 Och till detta folk skall du sÀga SÄ sÀger HERREN: Se, jag förelÀgger eder vÀgen till livet och vÀgen till döden.

9 Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svÀrd eller hunger eller pest, men den som gÄr ut och giver sig Ät kaldéerna, som belÀgra eder, han skall fÄ leva och vinna sitt liv sÄsom ett byte.

10 Ty jag har vÀnt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, sÀger HERREN. Den skall bliva given i den babyloniske konungens hand, och han skall brÀnna upp den i eld.

11 Och till Juda konungs hus skall du sÀga: Hören HERRENS ord:

12 I av Davids hus, sÄ sÀger HERREN: »FÀllen var morgon rÀtt dom, och rÀdden den plundrade ur förtryckarens hand, för att icke min vrede mÄ bryta fram sÄsom en eld och brinna sÄ, att ingen kan utslÀcka den» -- detta för deras onda vÀsendes skull.

13 Se, jag skall vÀnda mig mot dig, du som bor i dalen, du bergfÀste pÄ slÀtten, sÀger HERREN, ja, mot eder som sÀgen: »Vem kan falla över oss, och vem kan trÀnga in i vÄra boningar?»

14 Jag skall hemsöka eder efter edra gÀrningars frukt, sÀger HERREN. Ja, jag skall tÀnda upp en eld i deras skog, och den skall förtÀra allt dÀr runt omkring.