1 SÄ sade HERREN: GÄ ned till Juda konungs hus och tala dÀr följande ord;
2 sÀg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter pÄ Davids tron, hör det du med dina tjÀnare och ditt folk, I som gÄn in genom dessa portar.
3 SĂ„ sĂ€ger HERREN: Ăven rĂ€tt och rĂ€ttfĂ€rdighet, och rĂ€dden den plundrade ur förtryckarens hand; förorĂ€tten icke frĂ€mlingen, den faderlöse och Ă€nkan, gören icke övervĂ„ld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod pĂ„ denna plats.
4 Ty om I gören efter detta ord, sÄ skola konungar som komma att sitta pÄ Davids tron fÄ draga in genom portarna till detta hus, pÄ vagnar och hÀstar, följda av sina tjÀnare och sitt folk.
5 Men om I icke hören dessa ord, dÄ har jag svurit vid mig sjÀlv, sÀger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.
6 Ty sÄ sÀger HERREN om Juda konungs hus: VÀl Àr du för mig sÄsom ett Gilead, sÄsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda stÀder.
7 Och jag skall inviga fördÀrvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina vÀldiga cedrar och kasta dem i elden
8 Och mÄnga folk skola gÄ fram vid denna stad, och man skall frÄga varandra: »Varför har HERREN gjort sÄ mot denna stora stad?»
9 Och man skall dÄ svara DÀrför att de övergÄvo HERREN sin Guds, förbund och tillbÄdo andra gudar och tjÀnade dem.»
10 GrÄten icke över en död man, och ömken honom icke; men grÄten bitterligen över honom som har mÄst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och Äterse sitt fÀdernesland.
11 Ty sÄ sÀger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrÄn denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
12 utan pÄ den ort dit han har blivit bortförd i fÄngenskap, dÀr skall han dö; detta land skall han icke mer fÄ Äterse.
13 Ve dig, du som bygger ditt hus med orÀttfÀrdighet och dina salar med orÀtt, du som lÄter din nÀsta arbeta för intet och icke giver honom hans lön,
14 du som sÀger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och sÄ gör Ät dig vida fönster och belÀgger huset med cedertrÀ och mÄlar det rött med dyrbar fÀrg!
15 Kallar du det att vara konung, att du Àvlas med att bygga cederhus? Din fader Ät ju och drack, dock övade han rÀtt och rÀttfÀrdighet; och dÄ gick det honom vÀl.
16 Han skaffade den betryckte och fattige rĂ€tt; och dĂ„ gick det vĂ€l. Ăr icke detta att kĂ€nna mig? sĂ€ger HERREN.
17 Men dina ögon och ditt hjÀrta stÄ allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och vÄld.
18 DÀrför sÀger HERREN sÄ om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hÄlla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hÄlla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru hÀrlig han var!»
19 SÄsom man begraver en Äsna, sÄ skall han begravas; han skall slÀpas ut och kastas bort, lÄngt utanför Jerusalems portar.
20 Stig upp pÄ Libanon och ropa, hÀv upp din röst i Basan, och ropa frÄn Abarim, ty alla dina Àlskare Àro krossade.
21 Jag talade till dig, nÀr det gick dig vÀl, men du sade: »Jag vill icke höra.» SÄdan har din vÀg varit allt ifrÄn din ungdom, att du icke har velat höra min röst.
22 Alla dina herdar skola nu fÄ en stormvind till sin herde, och dina Àlskare mÄste gÄ i fÄngenskap. Ja, dÄ skall du komma pÄ skam och fÄ blygas för all din ondskas skull.
23 Du som bor pÄ Libanon, du som har ditt nÀste i cedrarna, huru skall du icke jÀmra dig, nÀr vÄnda kommer över dig, Ängest lik en barnaföderskas!
24 SÄ sant jag lever, sÀger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, Àn vore en signetring pÄ min högra hand, sÄ skulle jag dock rycka dig dÀrifrÄn.
25 Och jag skall giva dig i de mÀns hand, som stÄ efter ditt liv, och i de mÀns hans som du fruktar för, nÀmligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.
26 Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, dÀr I icke Àren födda; och dÀr skolen I dö.
27 Till det land dit deras sjÀl lÀngtar att ÄtervÀnda, dit skola de icke fÄ vÀnda Äter.
28 Ăr dĂ„ han, denne Konja, ett föraktligt, krossat belĂ€te eller ett vĂ€rdelöst kĂ€rl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava kĂ€nt?
29 O land, land, land, hör HERRENS ord!
30 SÄ sÀger HERREN: Tecknen upp denne man sÄsom barnlös, sÄsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara sÄ lyckosam att han fÄr sitta pÄ Davids tron och i framtiden rÄda över Juda.