1 Ve över de herdar som fördÀrva och förskingra fÄren i min hjord! sÀger HERREN.
2 DÀrför sÀger HERREN, Israels Gud, sÄ om de herdar som föra mitt folk i bet: Det Àr I som haven förskingrat mina fÄr och drivit bort dem och underlÄtit att söka deras bÀsta. Men se, nu skall jag hemsöka eder för edert onda vÀsendes skull, sÀger HERREN.
3 Och jag skall sjÀlv församla kvarlevan av mina fÄr ur alla de lÀnder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig.
4 Och jag skall lÄta herdar uppstÄ Ät dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskrÀckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse, sÀger HERREN.
5 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall lÄta en rÀttfÀrdig telning uppstÄ Ät David. Han skall regera sÄsom konung och hava framgÄng, och han skall skaffa rÀtt och rÀttfÀrdighet pÄ jorden.
6 I hans dagar skall Juda varda frÀlst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall fÄ: HERREN vÄr rÀttfÀrdighet.
7 Se, dÀrför skola dagar komma, sÀger HERREN, dÄ man icke mer skall sÀga: »SÄ sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land»,
8 utan: »SÄ sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus slÀkt och hÀmtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra lÀnder till vilka jag hade drivit dem bort.» Och sÄ skola de fÄ bo i sitt land.
9 Om profeterna. Mitt hjÀrta vill brista i mitt bröst, alla ben i min kropp Àro vanmÀktiga. Jag Àr sÄsom en drucken man, en man övervÀldigad av vin, inför HERREN och inför hans heliga ord.
10 Ty landet Àr fullt av Àktenskapsbrytare, under förbannelse ligger landet sörjande, och betesmarkerna i öknen Àro förtorkade; man hastar till vad ont Àr och har sin styrka i orÀttrÄdighet.
11 Ty bÄde profeter och prÀster Àro gudlösa; Ànda inne i mitt hus har jag mött deras ondska, sÀger HERREN.
12 DÀrför skall deras vÀg bliva för dem sÄsom en slipprig stig i mörkret, de skola pÄ den stöta emot och falla. Ty jag vill lÄta olycka drabba dem, nÀr deras hemsökelses Àr kommer, sÀger HERREN.
13 VÀl sÄg jag ock hos Samarias profeter vad förvÀnt var; de profeterade i Baals namn och förde mitt folk Israel vilse.
14 Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i Àktenskapsbrott och fara med lögn; de styrka modet hos dem som göra ont, sÄ att ingen vill omvÀnda sig frÄn sin ondska. De Àro alla för mig sÄsom Sodom, och stadens invÄnare sÄsom Gomorras.
15 DÀrför sÀger HERREN Sebaot sÄ om profeterna: Se, jag skall giva dem malört att Àta och gift att dricka, ty frÄn profeterna i Jerusalem har gudlöshet gÄtt ut över hela landet.
16 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Hören icke pÄ de profeters ord, som profetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjÀrtans syner tala de, icke vad som kommer frÄn HERRENS mun.
17 De sÀga alltjÀmt till dem som förakta mig: »HERREN har sÄ talat: Det skall gÄ eder vÀl.» Och till var och en som vandrar i sitt hjÀrtas hÄrdhet sÀga de: »Ingen olycka skall komna över eder.»
18 Vilken av dem har dÄ fÄtt tilltrÀde till HERRENS rÄd, sÄ att han kan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat pÄ hans ord och lyssnat dÀrtill?
19 Se, en stormvind frĂ„n HERREN Ă€r hĂ€r, hans förtörnelse bryter fram, en virvlande storm! Ăver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
20 Och HERRENS vrede skall icke upphöra, förrÀn han har utfört och fullbordat sitt hjÀrtas tankar; i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.
21 Jag sÀnde icke dessa profeter, utan sjÀlva lupo de Ästad; jag talade icke till dem, utan sjÀlva profeterade de.
22 Om de verkligen hade tilltrÀde till mitt rÄd, sÄ borde de förkunna mina ord för mitt folk och förmÄ dem att vÀnda om frÄn sin onda vÀg och sitt onda vÀsende.
23 Ar jag vÀl en Gud allenast pÄ nÀra hÄll, sÀger HERREN, och icke en Gud ocksÄ i fjÀrran?
24 Eller skulle nĂ„gon kunna gömma sig pĂ„ ett sĂ„ lönnligt stĂ€lle att jag icke skulle se honom? sĂ€ger HERREN. Ăr jag icke den som uppfyller himmel och jord? sĂ€ger HERREN.
25 Jag har hört vad profeterna sÀga, de som profetera lögn i mitt namn; de sÀga: »Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.»
26 Huru lÀnge skall detta vara? Hava de nÄgot i sinnet, dessa profeter som profetera lögn, och som Àro profeter genom sina egna hjÀrtans svek,
27 dessa som tÀnka att de genom sina drömmar; dem som de förtÀlja för varandra, skola komma mitt folk att förgÀta mitt namn, likasom deras fÀder glömde mitt namn för Baal?
28 Den profet som har haft en dröm, han mÄ förtÀlja sin dröm; men den som bar undfÄtt mitt ord, han mÄ tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med sÀden? sÀger HERREN.
29 Ăr icke mitt ord sĂ„som en eld, sĂ€ger HERREN, och likt en hammare som krossar sönder klippor?
30 Se, dÀrför skall jag komma över profeterna, sÀger HERREN, dessa som stjÀla mina ord, den ene frÄn den andre;
31 ja, jag skall komma över profeterna, sÀger HERREN, dessa som frambÀra sin egen tungas ord, men sÀga: »SÄ sÀger HERREN.»
32 Ja, jag skall komma över dem som profetera lögndrömmar, sÀger HERREN, och som, nÀr de förtÀlja dem, föra mitt folk vilse med sina lögner och sin stortalighet, fastÀn jag icke har sÀnt dem eller givit dem nÄgot uppdrag, och fastÀn de alls icke kunna hjÀlpa detta folk, sÀger HERREN.
33 Om nu detta folk eller en profet eller en prÀst gör dig denna frÄga: »Vad förkunnar HERRENS tunga?», sÄ skall du sÀga till dem vad som Àr den verkliga »tungan», och att jag dÀrför skall kasta eder bort, sÀger HERREN.
34 Och den profet eller den prÀst eller den av folket, som sÀger »HERRENS tunga», den mannen och hans hus skall jag hemsöka.
35 Nej, sÄ skolen I frÄga varandra och sÀga eder emellan: »Vad har HERREN svarat?», eller: »Vad har HERREN talat?»
36 Men Om HERRENS »tunga» mÄn I icke mer orda; ty en tunga skall dÄ vars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvÀnden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, vÄr Guds, ord.
37 SÄ skall du sÀga till profeten: »Vad har HERREN svarat dig?», eller: vad har HERREN talat?»
38 Men om I sÀgen »HERRENS tunga», dÄ sÀger HERREN sÄ: »Eftersom I sÀgen detta ord 'HERRENS tunga', fastÀn jag har sÀnt bud till eder och lÄtit sÀga: I skolen icke sÀga 'HERRENS tunga',
39 dÀrför skall jag nu alldeles förgÀta eder och kasta eder bort ifrÄn mitt ansikte, med den stad som jag har givit Ät eder och edra fÀder.
40 Och jag skall lÄta en evig smÀlek komma över eder, och en evig blygd, som icke skall varda förgÀten.» utsaga» och »tung börda».