1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia angÄende hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjÀrde regeringsÄr, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första regeringsÄr.
2 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invÄnare; han sade:
3 Allt ifrÄn Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regeringsÄr Ànda till denna dag, eller nu under tjugutre Är, har HERRENS ord kommit till mig; men fastÀn jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat höra.
4 Och fastÀn HERREN titt och ofta har sÀnt till eder alla sina tjÀnare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra,
5 nÀr de sade: »VÀnden om, var och en frÄn sin onda vÀg och sitt onda vÀsende, sÄ skolen I för evÀrdliga tider fÄ bo kvar i det land som HERREN har givit Ät eder och edra fÀder.
6 Och följen icke efter andra gudar, sÄ att I tjÀnen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra hÀnders verk, pÄ det att jag icke mÄ lÄta olycka komma över eder.
7 I villen icke höra pÄ mig, sÀger HERREN, och sÄ förtörnaden I mig genom edra hÀnders verk, eder sjÀlva till olycka.
8 DÀrför sÀger HERREN Sebaot sÄ: Eftersom I icke villen höra mina ord,
9 dÀrför skall jag sÀnda Ästad och hÀmta alla nordens folkstammar, sÀger HERREN, och skall sÀnda bud till min tjÀnare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall lÄta dem komma över detta land och dess inbyggare, sÄ ock över alla folken hÀr runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremÄl för hÀpnad och begabberi, och lÄta deras land bliva ödemarker för evÀrdlig tid.
10 Och jag skall i dem göra slut pÄ fröjderop och glÀdjerop, pÄ rop för brudgum och rop för brud, pÄ buller av kvarn och ljus frÄn lampa.
11 Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdÄniga i sjuttio Är.
12 Men nÀr sjuttio Är Àro till Ànda skall jag hemsöka konungen i Babel och folket dÀr för deras missgÀrning, sÀger HERREN, och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evÀrdlig tid.
13 Och jag skall pÄ det landet lÄta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som Àr skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
14 Ty ocksÄ dem skola mÀktiga folk och stora konungar göra sig underdÄniga, och jag skall vedergÀlla dem efter deras gÀrningar och deras hÀnders verk.
15 Ty sÄ sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag sÀnder dig att dricka dÀrur.
16 MÄ de dricka, sÄ att de ragla och mista sansen, nÀr det svÀrd kommer, som jag skall sÀnda ibland dem.»
17 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sÀnde mig,
18 nÀmligen Jerusalem med Juda stÀder och med dess konungar och furstar, för att sÄ göra dem till en ödemark, och till ett föremÄl för hÀpnad och begabberi, och till ett exempel som man nÀmner, nÀr man förbannar, sÄsom ock nu har skett;
19 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjÀnare, hans furstar och allt hans folk,
20 sÄ ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filistéernas land, bÄde Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod;
21 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
22 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustlÀnderna pÄ andra sidan havet;
23 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hÄr;
24 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs folk, som bo i öknen,
25 sÄ ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien,
26 slutligen alla konungar i nordlandet -- bÄde dem som bo nÀra och dem som bo fjÀrran, den ene sÄvÀl som den andre -- och alla övriga riken i vÀrlden, utöver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem.
27 Och du skall sÀga till dem: SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, sÄ att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna stÄ upp; ja, fallen, nÀr det svÀrd kommer, som jag skall sÀnda bland eder. --
28 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, sÄ sÀg till dem: SÄ sÀger HERREN Sebaot: I mÄsten dricka.
29 Ty se, med den stad som Àr uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen dÄ I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall bÄda upp ett svÀrd mot jordens alla inbyggare, sÀger HERREN Sebaot.
30 Och du skall profetera för dem allt detta och sÀga till dem: HERREN upphÀver ett rytande frÄn höjden och frÄn sin heliga boning lÄter han höra sin röst; ja, han upphÀver ett högt rytande över sin Àngd och höjer skördeskri, sÄsom en vintrampare, över alla jordens inbyggare.
31 DÄnet höres intill jordens Ànda, ty HERREN har sak med folken, han gÄr till rÀtta med allt kött; de ogudaktiga giver han till pris Ät svÀrdet, sÀger HERREN.
32 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Se, en olycka gÄr fram ifrÄn det ena folket till det andra, och ett stort ovÀder stiger upp frÄn jordens yttersta Ànda.
33 Och de som bliva slagna av HERREN pÄ den tiden skola ligga strödda frÄn jordens ena Ànda till den andra; man skall icke hÄlla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel pÄ marken.
34 JÀmren eder, I herdar, och klagen; vÀltren eder pÄ marken, I vÀldige i hjorden; ty tiden Àr inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma pÄ fall, sÄsom det hÀnder jÀmvÀl ett dyrbart kÀrl.
35 DÄ finnes icke mer nÄgon undflykt för herdarna, icke mer nÄgon rÀddning för de vÀldige i hjorden.
36 Hör huru herdarna ropa, huru de vÀldige i hjorden jÀmra sig! Ty HERREN ödelÀgger deras betesmark,
37 och de fredliga Àngderna förgöras genom HERRENS vredes glöd.
38 Han drager ut sÄsom ett lejon ur sitt snÄr. Ja, deras land bliver en ödemark under förhÀrjelsens glöd, under hans vredes glöd.