1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord frÄn HERREN; han sade:
2 SÄ sÀger HERREN: StÀll dig i förgÄrden till HERRENS hus och tala mot alla Juda stÀder, frÄn vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet dÀrifrÄn.
3 KanhÀnda skola de dÄ höra och vÀnda om, var och en frÄn sin onda vÀg; dÄ vill jag Ängra det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda vÀsendes skull.
4 Du skall sÀga till dem: SÄ sÀger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
5 och höra vad mina tjÀnare profeterna tala -- de som jag titt och ofta sÀnder till eder, fastÀn I icke viljen höra --
6 dÄ skall jag göra med detta hus sÄsom jag gjorde med Silo, och skall lÄta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel som man nÀmner, nÀr man förbannar.
7 Och prÀsterna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.
8 Och nÀr Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prÀsterna och profeterna och allt folket och sade: »Du mÄste döden dö.
9 Huru djÀrves du profetera i HERRENS namn och sÀga: 'Det skall gÄ detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödelÀggas, sÄ att ingen mer bor dÀri'?» Och allt folket församlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.
10 DÄ nu Juda furstar hörde detta, gingo de frÄn konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingÄngen till HERRENS nya port.
11 DÄ sade prÀsterna och profeterna till furstarna och till allt folket sÄlunda: »Denne man förtjÀnar döden, ty han har profeterat mot denna stad, sÄsom I haven hört med egna öron.»
12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: »Det Àr HERREN som har sÀnt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört.
13 SÄ bÀttren nu edert leverne och edert vÀsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; dÄ vill HERREN Ängra det onda som han har talat mot eder.
14 Och vad mig angÄr, sÄ Àr jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rÀtt synes.
15 Men det skolen I veta, att om I döden mig, sÄ dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invÄnare; ty det Àr i sanning HERREN som har sÀnt mig till eder att tala allt detta inför eder.»
16 DÄ sade furstarna och allt folket till prÀsterna och profeterna: »Denne man förtjÀnar icke döden, ty i HERRENS, vÄr Guds, namn har han talat till oss.
17 Och nÄgra av de Àldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sÄlunda:
18 »Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'SÄ sÀger HERREN Sebaot: Sion skall varda upplöjt till en Äker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.'
19 Men lÀt vÀl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stÀllet HERREN och bönföll inför honom, sÄ att HERREN Ängrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvÀrtom vi nu stÄ fÀrdiga att draga över oss sjÀlva sÄ mycket ont?»
20 DÀr var ock en annan man, Uria, Semajas son, frÄn Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles sÄsom Jeremia hade gjort.
21 NÀr dÄ konung Jojakim med alla sina hjÀltar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men nÀr Uria fick höra hÀrom, blev han förskrÀckt och flydde och kom till Egypten.
22 DÄ sÀnde konung Jojakim nÄgra mÀn till Egypten, nÀmligen Elnatan, Akbors son, och nÄgra andra med honom, in i Egypten.
23 Och dessa hÀmtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lÀt drÀpa honom med svÀrd, och lÀt sÄ kasta hans döda kropp pÄ den allmÀnna begravningsplatsen.
24 Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, sÄ att man icke lÀmnade honom i folkets hand till att dödas.