1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia frÄn HERREN;
2 han sade: SÄ har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och sÀtt detta pÄ din hals.
3 SÀnd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sÀndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem.
4 Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina herrar: SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: SÄ skolen I sÀga till edra herrar:
5 Jag Àr den som genom min stora kraft och min utrÀckta arm har gjort jorden, med de mÀnniskor och djur som Àro pÄ jorden; och jag giver den Ät vem jag vill.
6 SÄ giver jag nu alla dessa lÀnder i min tjÀnare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, för att de mÄ tjÀna honom.
7 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underdÄniga, till dess att ocksÄ för hans land tiden Àr inne, att mÀktiga folk och stora konungar skola göra honom sig underdÄnig.
8 Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underdÄnigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hemsöka med svÀrd, hungersnöd och pest, sÀger HERREN, till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.
9 DÀrför mÄn I icke höra pÄ edra profeter och spÄman, pÄ edra drömmar, pÄ edra teckentydare och trollkarlar, nÀr dessa sÀga till eder: »I skolen icke komma att tjÀna konungen i Babel»;
10 ty de profetera lögn för eder, och komma sÄ Ästad att I bliven förda lÄngt undan frÄn edert land, i det jag mÄste driva eder bort, sÄ att I förgÄns.
11 Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens ok och tjÀnar honom, det skall jag lÄta fÄ ro i sitt land, sÀger HERREN, sÄ att de kunna bruka det och bo dÀri.
12 Till Sidkia, Juda konung, talade jag pÄ alldeles samma sÀtt; jag sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tjÀnen honom och hans folk, sÄ skolen I fÄ leva.
13 Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svÀrd, hunger och pest, sÄsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tjÀna konungen i Babel?
14 Hören alltsÄ icke pÄ de profeters ord, som sÀga till eder »I skolen icke komma att tjÀna konungen i Babel»; ty de profetera lögn för eder.
15 Jag har icke sÀnt dem, sÀger HERREN; det Àr de sjÀlva som profetera lögn i mitt namn, och de komma sÄ Ästad att jag mÄste driva eder bort, sÄ att I förgÄns, jÀmte de profeter som profetera för eder.
16 Och till prÀsterna och till hela detta folk talade jag och sade: SÄ sÀger HERREN: Hören icke pÄ edra profeters ord, nÀr de profetera för eder och sÀga: »Se, de kÀrl som höra till HERRENS hus skola nu snart föras tillbaka frÄn Babel»; ty de profetera lögn för eder.
17 Hören icke pÄ dem, utan tjÀnen konungen i Babel, sÄ skolen I fÄ leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?
18 Om de verkligen Àro profeter och hava HERRENS ord, sÄ mÄ de lÀgga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kÀrl som Ànnu Àro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke ocksÄ mÄ föras bort till Babel
19 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bÀckenstÀllen och det övriga som Ànnu Àr kvar hÀr i staden,
20 dÀrför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, nÀr han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frÄn Jerusalem till Babel, jÀmte alla Àdlingar i Juda och Jerusalem --
21 ja, sÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som Ànnu Àr kvar hÀr i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
22 Till Babel skall det föras, och dÀr skall det förbliva Ànda till den dag dÄ jag ser dÀrtill, sÀger HERREN, och för det upp till denna plats igen.