1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN; han sade:
2 SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Teckna upp Ät dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig.
3 Ty se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag Äter skall upprÀtta mitt folk, Israel och Juda, sÀger HERREN, och lÄta dem komma tillbaka till det land som jag har givit Ät deras fÀder; och de skola taga det i besittning.
4 Och detta Àr vad HERREN har talat om Israel och Juda.
5 SÄ sÀger HERREN: Ett förfÀrans rop fingo vi höra; förskrÀckelse utan nÄgon rÀddning!
6 FrÄgen efter och sen till: plÀga dÄ mÀn föda barn? Eller varför ser jag alla mÀn hÄlla sina hÀnder pÄ lÀnderna sÄsom kvinnor i barnsnöd, och varför hava alla ansikten blivit sÄ dödsbleka?
7 Ve! Detta Àr en stor dag, en sÄdan att ingen Àr den lik. Ja, en tid av nöd Àr inne för Jakob; dock skall han bliva frÀlst dÀrur.
8 Och det skall ske pÄ den tiden, SÀger HERREN Sebaot, att jag skall bryta sönder oket och taga det frÄn din hals och slita av dina band. Ja, inga frÀmmande skola lÀngre tvinga honom att tjÀna sig,
9 utan han skall fÄ tjÀna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag lÄta uppstÄ Ät dem.
10 SÄ frukta nu icke, du min tjÀnare Jakob, sÀger HERREN. och var ej förfÀrad du Israel; ty se, jag skall frÀlsa dig ur det avlÀgsna landet, och dina barn ur deras fÄngenskaps land. Och Jakob skall fÄ komma tillbaka och leva i ro och sÀkerhet, och ingen skall förskrÀcka honom.
11 Ty jag Àr med dig, sÀger HERREN, till att frÀlsa dig. Ja, jag skall göra Ànde pÄ alla de folk; bland vilka jag har förstrött dig; men pÄ dig vill jag icke alldeles göra Ànde, jag vill blott tukta dig med mÄtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lÄta dig bliva.
12 Ty sÄ sÀger HERREN: Ohelbar Àr din skada, olÀkligt det sÄr du har fÄtt.
13 Ingen tager sig an din sak, sÄ att han sköter ditt sÄr; ingen helande lÀkedom finnes för dig.
14 Alla dina Àlskare hava förgÀtit dig; de frÄga icke efter dig. Ty sÄsom man slÄr en fiende, sÄ har jag slagit dig, med grym tuktan, dÀrför att din missgÀrning var sÄ stor och dina synder sÄ mÄnga.
15 Huru kan du klaga över din skada, över att bot ej finnes för din plÄga? DÀrför att din missgÀrning var sÄ stor och dina synder sÄ mÄnga, har jag gjort dig detta.
16 SÄ skola dÄ alla dina uppÀtare nu bliva uppÀtna, och alla dina ovÀnner skola allasammans gÄ i fÄngenskap; dina skövlare skola varda skövlade, och alla dina plundrare skall jag lÀmna till plundring.
17 Ty jag vill hela dina sÄr och lÀka dig frÄn de slag du har fÄtt, sÀger HERREN, dÄ man nu kallar dig »den fördrivna», »det Sion som ingen frÄgar efter».
18 SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall Äter upprÀtta Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar; staden skall Äter bliva uppbyggd pÄ sin höjd, och palatset skall stÄ pÄ sin rÀtta plats.
19 IfrÄn folket skall ljuda tacksÀgelse och rop av glada mÀnniskor. Jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas; jag skall lÄta dem komma till Àra, och de skola ej aktas ringa.
20 Hans söner skola varda sÄsom fordom, hans menighet skall bestÄ inför mig, jag skall hemsöka alla hans förtryckare.
21 Hans vÀldige skall stamma frÄn honom sjÀlv, och hans herre skall utgÄ frÄn honom sjÀlv, och honom skall jag lÄta komma mig nÀra och nalkas mig; ty vilken annan vill vÄga sitt liv med att nalkas mig? sÀger HERREN.
22 Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud.
23 Se, en stormvind frĂ„n HERREN Ă€r hĂ€r, hans förtörnelse bryter fram, en hĂ€rjande storm! Ăver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
24 HERRENS vredes glöd skall icke upphöra, förrÀn han har utfört och fullbordat sitt hjÀrtas tankar; i kommande dagar skolen I förnimma det. 31:1. för den elektroniska utgÄvan.