1 PÄ den tiden, sÀger HERREN, skall jag vara alla Israels slÀkters Gud, och de skola vara mitt folk. Jeremia, 31 Kapitlet Israels frÀlsning i kommande dagar.
2 SÄ sÀger HERREN: Det folk som undslipper svÀrdet finner nÄd i öknen; Israel fÄr draga Ästad dit dÀr det fÄr ro.
3 FjÀrran ifrÄn uppenbarade sig HERREN för mig: »Ja, med evig kÀrlek har jag Àlskat dig; dÀrför lÄter jag min nÄd förbliva över dig.
4 Ănnu en gĂ„ng skall jag upprĂ€tta dig, sĂ„ att du varder upprĂ€ttad, du jungfru Israel; Ă€nnu en gĂ„ng skall du fĂ„ utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.
5 Ănnu en gĂ„ng skall du fĂ„ plantera vingĂ„rdar pĂ„ Samariens berg, och planteringsmĂ€nnen skola sjĂ€lva skörda frukten.
6 Ty en dag kommer, dÄ vaktare skola ropa pÄ Efraims berg: 'Upp, lÄt oss draga till Sion, upp till HERREN, vÄr Gud.'»
7 Ty sÄ sÀger HERREN: Jublen i glÀdje över Jakob, höjen fröjderop över honom som Àr huvudet bland folken, LÄten lovsÄng ljuda och sÀgen: HERRE, giv frÀlsning Ät ditt folk, Ät kvarlevan av Israel.»
8 Ja, jag skall föra dem frÄn nordlandet och församla dem frÄn jordens yttersta Ànda -- bland dem bÄde blinda och halta, bÄde havande kvinnor och barnaföderskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
9 Under grÄt skola de komma, men jag skall leda dem, dÀr de gÄ bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbÀckar, pÄ en jÀmn vÀg, dÀr de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim Àr min förstfödde son.
10 Hören HERRENS ord, I hednafolk, och förkunnen det i havslÀnderna i fjÀrran; sÀgen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det och bevara det, sÄsom en herde sin hjord.
11 Ty HERREN skall förlossa Jakob och lösköpa honom ur den övermÀktiges hand.
12 Och de skola komma och jubla pÄ Sions höjd och strömma dit dÀr HERRENS goda Àr, dit dÀr man fÄr sÀd, vin och olja och unga hjordar av fÄr och fÀ; deras sjÀl skall vara lik en vattenrik trÀdgÄrd, och de skola icke vidare försmÀkta.
13 DÄ skola jungfrurna förlusta sig med dans; unga och gamla skola glÀdja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glÀdja dem efter deras bedrövelse.
14 Och prÀsterna skall jag vederkvicka med feta rÀtter; och mitt folk skall bliva mÀttat av mitt goda, sÀger HERREN.
15 SÄ sÀger HERREN: Ett rop höres i Rama, klagan och bitter grÄt; det Àr Rakel som begrÄter sina barn, hon vill icke lÄta trösta sig i sorgen över att hennes barn icke mer Àro till.
16 Men sÄ sÀger HERREN: Hör upp med din högljudda grÄt, och lÄt dina ögon icke mer fÀlla tÄrar; ty ditt verk skall fÄ sin lön, sÀger HERREN, och de skola vÀnda tillbaka frÄn sina fienders land.
17 Ja, det finnes ett hopp för din framtid, sÀger HERREN; dina barn skola vÀnda tillbaka till sitt land.
18 Jag har nogsamt hört huru Efraim klagar: »Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad sÄsom en otÀmd kalv; tag mig nu Äter, sÄ att jag fÄr vÀnda Äter; du Àr ju HERREN, min Gud.
19 Ty sedan jag har vÀnt mitt sinne, Ängrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slÄr jag mig pÄ lÀnden; jag bÄde blyges och skÀmmes, dÄ jag nu bÀr min ungdoms smÀlek.»
20 Ăr dĂ„ Efraim for mig en sĂ„ dyrbar son, Ă€r han mitt Ă€lsklingsbarn, eftersom jag alltjĂ€mt tĂ€nker pĂ„ honom, huru ofta jag Ă€n har mĂ„st hota honom? Ja, sĂ„ mycket ömkar sig mitt hjĂ€rta över honom; jag mĂ„ste förbarma mig över honom, sĂ€ger HERREN.
21 SÀtt upp vÀgmÀrken för dig, res Ät dig vÀgvisare; giv akt pÄ vÀgen, pÄ stigen dÀr du vandrade. Och vÀnd sÄ tillbaka, du jungfru Israel, vÀnd tillbaka till dessa dina stÀder.
22 Huru lÀnge skall du göra bukter hit och dit, du avfÀlliga dotter? Se, HERREN vill skapa nÄgot nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskÀrm.
23 SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess stÀder skall man Ànnu en gÄng, nÀr jag Äter har upprÀttat det, fÄ sÀga det ordet: »HERREN vÀlsigne dig, du rÀttfÀrdighetens boning, du heliga berg.»
24 Och Juda folk med alla sina stÀder skall samlat bo dÀri, ÄkermÀn jÀmte vandrande herdar.
25 Ty jag skall vederkvicka trötta sjÀlar, och alla försmÀktande sjÀlar skall jag mÀtta.
26 (HÀrvid uppvaknade jag och sÄg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.)
27 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall besÄ Israels land och Juda land med sÀd av mÀnniskor och med sÀd av djur.
28 Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta, fördÀrva, förgöra och plÄga, sÄ vill jag nu vaka över dem till att uppbygga och plantera, sÀger HERREN.
29 PÄ den tiden skall man icke mer sÀga: »FÀderna hava Àtit sura druvor, och barnens tÀnder bliva ömma dÀrav.»
30 Nej, var och en skall dö genom sin egen missgÀrning; var man som Àter sura druvor, hans tÀnder skola bliva ömma dÀrav.
31 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
32 icke ett sÄdant förbund som det jag slöt med deras fÀder pÄ den dag dÄ jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastÀn jag var deras rÀtte herre, sÀger HERREN.
33 Nej, detta Àr det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, sÀger HERREN: Jag skall lÀgga min lag i deras bröst och i deras hjÀrtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
34 DÄ skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och sÀga: »LÀr kÀnna HERREN»; ty de skola alla kÀnna mig, frÄn den minste bland dem till den störste, sÀger HERREN. Ty jag skall förlÄta deras missgÀrning, och deras synd skall jag icke mer komma ihÄg.
35 SÄ sÀger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och mÄnen och stjÀrnorna till att lysa om natten, i ordnad gÄng, han som rör upp havet, sÄ att dess böljor brusa, han vilkens namn Àr HERREN Sebaot:
36 Först nÀr denna ordning icke mer bestÄr inför mig, sÀger HERREN, först dÄ skall Israels slÀkt upphöra att inför mig alltjÀmt vara ett folk.
37 Ja, sÄ sÀger HERREN: Först nÀr himmelen varder uppmÀtt dÀrovan och jordens grundvalar utrannsakade dÀrnere, först dÄ skall jag förkasta all Israels slÀkt, till straff för allt vad de hava gjort, sÀger HERREN.
38 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ staden Äter skall varda uppbyggd till HERRENS Àra, frÄn Hananeltornet intill Hörnporten.
39 Och mÀtsnöret skall vidare dragas rÀtt fram mot Garebshöjden och skall sedan vÀndas mot Goa.
40 Och hela lik- och askdalen och alla fÀlten intill bÀcken Kidron och intill hörnet vid HÀstporten österut skola vara helgade Ät HERREN. Aldrig mer skall dÀr tima nÄgon omstörtning eller nÄgon förstöring.