Jeremias 32

1 Detta Àr det ord som frÄn HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regeringsÄr, vilket var Nebukadressars adertonde regeringsÄr.

2 Vid den tiden belÀgrade den babyloniske konungens hÀr Jerusalem, och profeten Jeremia lÄg dÄ fÄngen i fÀngelsegÄrden i Juda konungs hus.

3 Ty Sidkia, Juda konung, hade lÄtit spÀrra in honom, i det han sade: »Huru djÀrves du profetera och sÀga: 'SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den.

4 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldéernas hand, utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, sÄ att han nödgas muntligen tala med honom och stÄ inför honom, öga mot öga.

5 Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förbliva dÀr, till dess jag ser till honom, sÀger HERREN. NÀr I striden mot kaldéerna, skolen I icke hava nÄgon framgÄng.»

6 Och Jeremia sade: »HERRENS ord kom till mig; han sade:

7 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och sÀga: 'Köp du min Äker i Anatot, ty du har sÄsom bördeman rÀtt att köpa den.'»

8 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fÀngelsegÄrden, sÄsom HERREN hade sagt, och sade till mig: »Köp min Äker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrÀtt dÀrtill och Àr bördeman; sÄ köp den dÄ Ät dig.» DÄ förstod jag att det var HERRENS ord

9 och köpte Äkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och vÀgde upp penningarna Ät honom, sjutton siklar silver.

10 Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkallade vittnen och vÀgde upp penningarna pÄ en vÄg.

11 Och jag tog köpebrevet, sÄvÀl det förseglade, som innehöll avtalet och de sÀrskilda bestÀmmelserna, som ock det öppna brevet,

12 och gav köpebrevet Ät Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i nÀrvaro av min frÀnde Hanamel och de vittnen som hade underskrivit köpebrevet, och alla andra judar som voro tillstÀdes i fÀngelsegÄrden.

13 Och jag bjöd Baruk, i deras nÀrvaro, och sade:

14 SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bÄde detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lÀgg dem i ett lerkÀrl, för att de mÄ vara i behÄll för lÄng tid.

15 Ty sĂ„ sĂ€ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gĂ„ng skall man komma att i detta land köpa hus och Ă„krar och vingĂ„rdar.»

16 Och sedan jag hade givit köpebrevet Ät Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade:

17 »Ack Herre, HERRE, du Àr ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din utrÀckta arm. Intet Àr sÄ underbart att du icke skulle förmÄ det,

18 du som gör nÄd med tusenden och vedergÀller fÀdernas missgÀrning i deras barns sköte efter dem; du store och vÀldige Gud, vilkens namn Àr HERREN Sebaot;

19 du som Àr stor i rÄd och mÀktig i gÀrningar; du vilkens ögon Àro öppna över mÀnniskobarnens alla vÀgar, sÄ att du giver Ät var och en efter hans vÀgar och efter hans gÀrningars frukt;

20 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort sÄdana intill denna dag, bÄde i Israel och bland andra mÀnniskor, och som har gjort dig ett namn, som Àr detsamma Àn i dag.

21 Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och utrÀckt arm, och genom stor förskrÀckelse.

22 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fÀder att giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.

23 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att göra. DÀrför lÀt du all denna olycka vederfaras dem.

24 Se, belÀgringsvallarna gÄ redan sÄ lÄngt fram mot staden, att man kan intaga den och genom svÀrd, hungersnöd och pest Àr staden given i de kaldeiska belÀgrarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inför dina ögon.

25 Och likvÀl, fastÀn staden Àr given i kaldéernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'Köp du Äkern för penningar, och tag vittnen dÀrpÄ'!»

26 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,

27 jag Àr HERREN, allt kötts Gud; skulle nÄgot vara sÄ underbart att jag icke förmÄdde det?

28 DÀrför sÀger HERREN sÄ: Se, jag vill giva denna stad i kaldéernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den.

29 Och kaldéerna, som belÀgra denna stad, skola komma och tÀnda eld pÄ staden och brÀnna upp den, tillika med de hus pÄ vilkas tak man har tÀnt offereld Ät Baal och utgjutit drickoffer Ät andra gudar, till att förtörna mig.

30 Ty allt ifrÄn sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont Àr i mina ögon; ja, Israels barn hava med sina hÀnders verk berett mig allenast förtörnelse, sÀger HERREN.

31 Ty allt ifrÄn den dag dÄ denna stad byggdes Ànda till nu har den uppvÀckt min vrede och förtörnelse, sÄ att jag mÄste förkasta den frÄn mitt ansikte,

32 för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, prÀster och profeter, bÄde Juda mÀn och Jerusalems invÄnare, hava bedrivit, till att förtörna mig.

33 De vÀnde ryggen till mig och icke ansiktet; och fastÀn de titt och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.

34 De satte upp sina styggelser i det hus som Àr uppkallat efter mitt namn och orenade det sÄ;

35 och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att dÀr offra sina söner och döttrar Ät Molok, fastÀn jag aldrig hade bjudit dem att göra sÄdan styggelse eller ens tÀnkt mig nÄgot sÄdant; och sÄ förledde de Juda till synd.

36 Men sÄ sÀger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom svÀrd, hungersnöd och pest given i den babyloniske konungens hand:

37 Se, jag skall församla dem ur alla de lÀnder till vilka jag i min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och lÄta dem bo bÀr i trygghet.

38 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

39 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjÀrta och lÀra dem en och samma vÀg, sÄ att de frukta mig bestÀndigt; för att det mÄ gÄ dem vÀl, och deras barn efter dem.

40 Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, sÄ att jag icke upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hjÀrtan, sÄ att de icke vika av ifrÄn mig.

41 Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjÀrta och all min sjÀl.

42 Ty sÄ sÀger HERREN: Likasom jag har lÄtit all denna stora olycka komma över detta folk, sÄ skall jag ock lÄta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del.

43 Och man skall komma att köpa Äkrar i detta land, om vilket I sÀgen att det Àr en ödemark, dÀr varken mÀnniskor eller djur kunna bo, och att det Àr givet i kaldéernas hand.

44 Ja, Äkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda stÀder, bÄde i Bergsbygdens och i LÄglandets och i Sydlandets stÀder; ty jag skall Äter upprÀtta dem, sÀger HERREN.