1 Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gÄngen, medan han Ànnu var inspÀrrad i fÀngelsegÄrden; han sade:
2 SÄ sÀger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som bereder det för att lÄta det komma till stÄnd, han vilkens namn Àr HERREN:
3 Ropa till mig, sÄ vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke kÀnner.
4 Ty sÄ sÀger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned för belÀgringsvallarna och vÀrden:
5 Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skall sÄ fylla husen med döda kroppar av mÀnniskor som jag har slagit i min vrede och förtörnelse, mÀnniskor som genom all sin ondska hava vÄllat att jag har mÄst dölja mitt ansikte för denna stad.
6 Dock, jag skall hela dess sÄr och skaffa lÀkedom och lÀka dem, och jag skall lÄta dem skÄda frid och trygghet i överflöd.
7 Och jag skall Äter upprÀtta Juda och Israel och uppbygga dem, sÄ att de bliva sÄsom förut.
8 Och jag skall rena dem frÄn all missgÀrning varmed de hava syndat mot mig, och förlÄta alla missgÀrningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit frÄn mig.
9 Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till lov och Àra inför alla jordens folk, nÀr de fÄ höra allt det goda som jag gör med dem; och de skola förskrÀckas och darra vid Äsynen av all den lycka och all den framgÄng som jag bereder henne.
10 SÄ sÀger HERREN: PÄ denna plats, om vilken I sÀgen att den Àr sÄ öde att varken mÀnniskor eller djur kunna bo dÀr, ja, hÀr i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator, som Àro sÄ ödelagda att inga mÀnniskor, inga invÄnare, inga djur dÀr finnas,
11 hÀr skall man Ànnu en gÄng höra fröjderop och glÀdjerop, rop för brudgum och rop för brud, rop av mÀnniskor som sÀga: »Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN Àr god, ty hans nÄd varar evinnerligen», och av mÀnniskor som frambÀra lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill Äter upprÀtta landet, sÄ att det bliver sÄsom förut, sÀger HERREN.
12 SÄ sÀger HERREN Sebaot: PÄ denna plats, som nu Àr sÄ öde att varken mÀnniskor eller ens djur kunna bo hÀr, ja ock i alla hithörande stÀder, hÀr skola Äter en gÄng finnas betesmarker dÀr herdar kunna lÄta sina hjordar lÀgra sig.
13 I Bergsbygdens, LÄglandets och Sydlandets stÀder, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda stÀder skola Ànnu en gÄng hjordar draga fram, förbi herdar som rÀkna dem, sÀger HERREN.
14 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall uppfylla det löftesord som jag har talat om Israels hus och angÄende Juda hus.
15 I de dagarna och pÄ den tiden skall jag lÄta en rÀttfÀrdig telning vÀxa upp Ät David. Han skall skaffa rÀtt och rÀttfÀrdighet pÄ jorden.
16 I de dagarna skall Juda varda frÀlst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det sÄ: HERREN vÄr rÀttfÀrdighet.
17 Ty sÄ sÀger HERREN: Aldrig skall den tid komma, dÄ icke en avkomling av David sitter pÄ Israels hus' tron,
18 aldrig den tid dÄ icke en avkomling av de levitiska prÀsterna gör tjÀnst inför mig och alla dagar bÀr fram brÀnnoffer och förbrÀnner spisoffer och anstÀller slaktoffer.
19 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
20 SÄ sÀger HERREN: Först nÀr I gören om intet mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, sÄ att det icke bliver dag och natt i rÀtt tid,
21 först dÄ skall mitt förbund med min tjÀnare David bliva om intet, sÄ att icke lÀngre en avkomling av honom sitter sÄsom konung pÄ hans tron, och först dÄ mitt förbund med de levitiska prÀsterna, som göra tjÀnst Ät mig.
22 Lika orÀknelig som himmelens hÀrskara Àr, och lika otalig som sanden Àr i havet, lika talrik skall jag lÄta min tjÀnare Davids sÀd bliva och lika mÄnga leviterna, som göra tjÀnst Ät mig.
23 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
24 Har du icke mÀrkt huru detta folk talar och sÀger: »De bÄda slÀkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och sÄ sÀga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.
25 Men sÄ sÀger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke Àr bestÄndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för himmel och jord,
26 allenast dÄ skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjÀnares, sÀd, sÄ att jag icke mer av hans sÀd tager dem som skola rÄda över Abrahams, Isaks och Jakobs sÀd. Ty jag skall Äter upprÀtta dem och förbarma mig över dem.