1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN, nÀr Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hÀr och med alla de riken pÄ jorden, som lydde under hans vÀlde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstÀder; han sade:
2 SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: GÄ Ästad och sÀg till Sidkia, Juda konung, ja, sÀg till honom: SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall brÀnna upp den i eld.
3 Och du sjÀlv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, sÄ att du nödgas stÄ inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.
4 Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: SÄ sÀger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svÀrd.
5 Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anstÀllt förbrÀnning till dina fÀders, de förra konungarnas, Àra, deras som hava varit före dig, sÄ skall man ock anstÀlla förbrÀnning till din Àra och hÄlla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, sÀger HERREN.
6 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,
7 under det att den babyloniske konungens hÀr belÀgrade Jerusalem och allt som Ànnu Äterstod av stÀder i Juda, nÀmligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda stÀder, som Ànnu voro kvar och voro befÀsta.
8 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem dÀrom att de bland sig skulle utropa frihet,
9 sÄ att var och en skulle slÀppa sin trÀl och sin trÀlinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, pÄ det att icke den ene juden skulle hava den andre till trÀl.
10 Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle slÀppa sin trÀl och sin trÀlinna fria, sÄ att han icke mer skulle hava dem till trÀlar; de hörsammade det och slÀppte dem.
11 Men sedermera Àndrade de sig och togo tillbaka de trÀlar och trÀlinnor som de hade slÀppt fria, och gjorde dem Äter till trÀlar och trÀlinnor.
12 DÄ kom HERRENS ord till Jeremia frÄn HERREN; han sade:
13 SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Jag sjÀlv slöt ett förbund med edra fÀder pÄ den tid dÄ jag förde dem ut ur Egyptens land, ur trÀldomshuset; jag sade:
14 »NÀr sju Är Àro förlidna, skall var och en av eder slÀppa sin broder, hebréen, som har sÄlt sig Ät dig och tjÀnat dig i sex Är; du skall dÄ slÀppa honom fri ur din tjÀnst.» Dock ville edra fÀder icke höra pÄ mig eller böja sina öron dÀrtill.
15 Men I haven nyss vÀnt om och gjort vad rÀtt Àr i mina ögon, i det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I haven hÀrom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som Àr uppkallat efter mitt namn.
16 Men nu haven I Äter Àndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin trÀl och sin trÀlinna, dem som I haden slÀppt fria till att gÄ vart de ville; ja, I haven nu Äter gjort dem till edra trÀlar och trÀlinnor.
17 DÀrför sÀger HERREN sÄ: I haven icke hört pÄ mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nÀsta. SÄ utropar dÄ jag, sÀger HERREN, för eder frihet att hemfalla Ät svÀrd, pest och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för alla riken pÄ jorden.
18 Och de mÀn som hava övertrÀtt mitt förbund och icke hÄllit förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tvÄ stycken, mellan vilka de gingo --
19 dessa mÀn, nÀmligen Judas och Jerusalems furstar, hovmÀnnen och prÀsterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,
20 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mÀns hand, som stÄ efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat Ät himmelens fÄglar och markens djur.
21 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mÀns hand, som stÄ efter deras liv, och i hÀnderna pÄ den babyloniske konungens hÀr, som nu har dragit bort ifrÄn eder.
22 Se, jag skall giva dem befallning, sÀger HERREN, att de Äter skola draga mot denna stad och belÀgra den; och de skola dÄ intaga den och brÀnna upp den i eld. Och Juda stÀder skall jag göra till en ödemark, dÀr ingen bor.