1 Och Sidkia, Josias son, blev konung i stÀllet för Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.
2 Men varken han eller hans tjÀnare eller folket i landet hörda pÄ HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
3 Dock sÀnde konung Sidkia Ästad Jehukal, Selemjas son, och prÀsten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lÀt sÀga: »Bed för oss till HERREN, vÄr Gud.»
4 Jeremia gick dÄ Ànnu ut och in bland folket, ty man hade Ànnu icke satt honom i fÀngelse.
5 Och Faraos hÀr hade dÄ dragit ut frÄn Egypten; och nÀr kaldéerna, som belÀgrade Jerusalem, hade fÄtt höra ryktet dÀrom, hade de dragit sig tillbaka frÄn Jerusalem.
6 DĂ„ kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
7 SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: SÄ skolen I svara Juda konung, som har sÀnt eder till mig för att frÄga mig: »Se, Faraos hÀr, som har dragit ut till eder hjÀlp, skall vÀnda tillbaka till sitt land Egypten.
8 Sedan skola kaldéerna komma tillbaka och belÀgra denna stad och de skola dÄ intaga den och brÀnna upp den i eld.
9 DÀrför sÀger HERREN sÄ: Bedragen icke eder sjÀlva med att tÀnka: 'Kaldéerna skola nu en gÄng för alla draga bort ifrÄn oss'; ty de skola icke draga bort.
10 Nej, om I Àn sÄ slogen kaldéernas hela hÀr, nÀr de strida mot eder, att allenast nÄgra svÄrt sÄrade mÀn blevo kvar av dem, sÄ skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tÀlt, och skulle brÀnna upp denna stad i eld.
11 Men nÀr kaldéernas hÀr hade dragit sig tillbaka frÄn Jerusalem för Faraos har,
12 ville Jeremia lÀmna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, för att dÀr taga i besittning en jordlott bland folket.
13 NÀr han dÄ kom till Benjaminsporten, stod dÀr sÄsom vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: »Du vill gÄ över till kaldéerna.»
14 Jeremia svarade: »Det Àr icke sant; jag vill icke gÄ över till kaldéerna», men ingen hörde pÄ honom. Och Jiria grep Jeremia och förde honom till furstarna.
15 Och furstarna förtörnades pÄ Jeremia och lÀto hudflÀnga honom och satte honom i hÀkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till fÀngelse.
16 Men nÀr Jeremia hade kommit i fÀngelsehÄlan, ned i fÄngvalven, och suttit dÀr en lÄng tid,
17 sÀnde konung Sidkia och lÀt hÀmta honom; och hemma hos sig frÄgade konungen honom hemligen och sade: »Har nÄgot ord kommit frÄn HERREN Jeremia svarade: »Ja»; och han tillade: »Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand.
18 DÀrefter frÄgade Jeremia konung Sidkia: »Varmed har jag försyndat mig mot dig och dina tjÀnare och detta folk, eftersom I haven satt mig i fÀngelse?
19 Och var Àro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta land'?
20 SÄ hör mig nu, herre konung; vÀrdes upptaga min bön: sÀnd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, pÄ det att jag icke mÄ dö dÀr.»
21 PÄ konung Sidkias befallning satte man dÄ Jeremia i förvar i fÀngelsegÄrden, och gav honom en kaka bröd om dagen frÄn Bagargatan, till dess att det var slut pÄ allt brödet i staden. SÄ stannade Jeremia i fÀngelsegÄrden.