1 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade till allt folket och sade:
2 »SÄ sÀger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svÀrd eller hunger eller pest, men den som giver sig Ät kaldéerna, han skall fÄ leva, ja, han skall vinna sitt liv sÄsom ett byte och fÄ leva.
3 Ty sÄ sÀger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i hÀnderna pÄ den babyloniske konungens hÀr, och han skall intaga den.
4 DÄ sade furstarna till konungen: »Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, bÄde det krigsfolk som Ànnu Àr kvar hÀr i staden och jÀmvÀl allt det övrig: folket, i det att han talar sÄdan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets vÀlfÀrd, utan dess olycka.
5 Konung Sidkia svarade: »VÀlan han Àr i eder hand; ty konungen förmÄr intet mot eder.»
6 DÄ togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn pÄ fÀngelsegÄrden; de slÀppte Jeremia ditned med tÄg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
7 NÀr nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sÀnkt Jeremia ned i brunnen,
8 begav han sig Ästad frÄn konungshuset och talade till konungen och sade:
9 »Min herre konung, dessa mÀn hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, dÀr han strax mÄste dö av hunger, dÄ nu intet bröd finnes i staden.
10 DÄ bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: »Tag med dig hÀrifrÄn trettio mÀn, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han dör.»
11 SÄ tog dÄ Ebed-Melek mÀnnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hÀmtade dÀrifrÄn trasor av sönderrivna och utslitna klÀder och lÀt sÀnka ned dem med tÄg till Jeremia i brunnen.
12 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: »LÀgg trasorna av de sönderrivna och utslitna klÀderna under dina armar, mellan dem och tÄgen.» Och Jeremia gjorde sÄ.
13 Sedan drogo de med tÄgen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia mÄste stanna i fÀngelsegÄrden.
14 DÀrefter sÀnde konung Sidkia Ästad och lÀt hÀmta profeten Jeremia till sig vid tredje ingÄngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: »Jag vill frÄga dig nÄgot dölj intet för mig.»
15 Jeremia sade till Sidkia: »Om jag sÀger dig nÄgot, sÄ kommer du förvisso att lÄta döda mig; och om jag giver dig ett rÄd, sÄ hör du icke pÄ mig.»
16 DÄ gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: »SÄ sant HERREN lever, han som har givit oss detta vÄrt liv: jag skall icke lÄta döda dig, ej heller skall jag lÀmna dig i hÀnderna pÄ dessa mÀn som stÄ efter ditt liv.»
17 DÄ sade Jeremia till Sidkia: »SÄ sÀger HERREN, hÀrskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig Ät den babyloniske konungens furstar, sÄ skall du fÄ leva, och denna stad skall dÄ icke bliva uppbrÀnd i eld, utan du och ditt hus skolen fÄ leva.
18 Men om du icke giver dig Ät den babyloniske konungens furstar, dÄ skall denna stad bliva given i kaldéernas hand, och de skola brÀnna upp den i eld, och du sjÀlv skall icke undkomma deras hand.»
19 Konung Sidkia svarade Jeremia: »Jag rÀdes för de judar som hava gÄtt över till kaldéerna; kanhÀnda skall man lÀmna mig i deras hÀnder, och de skola dÄ hantera mig skÀndligt.»
20 Jeremia sade: »Man skall icke göra det. Hör blott HERRENS röst i vad jag sÀger dig, sÄ skall det gÄ dig vÀl, och du skall fÄ leva.
21 Men om du vÀgrar att giva dig, sÄ Àr detta vad HERREN har uppenbarat för mig:
22 Se, alla de kvinnor som Àro kvar i Juda konungs hus skola dÄ föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina vÀnner sökte förleda dig, och de fingo makt med dig. Dina fötter fastnade i dyn; dÄ drogo de sig undan'
23 Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut till kaldéerna, och du sjÀlv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad brÀnnes upp i eld.»
24 DÄ sade Sidkia till Jeremia: »LÄt ingen fÄ veta vad hÀr har blivit talat; eljest mÄste du dö.
25 Och om furstarna fÄ höra att jag har talat med dig, och de komma till dig och sÀga till dig: 'LÄt oss veta vad du har sagt till konungen; dölj intet för oss, sÄ skola vi icke döda dig; sÀg oss ock vad konungen har sagt till dig' --
26 dÄ skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han icke skulle sÀnda mig tillbaka till Jonatans hus för att dö dÀr.'»
27 Och alla furstarna kommo till Jeremia och frÄgade honom; men han svarade dem alldeles sÄsom konungen hade bjudit honom. DÄ tego de och gingo bort ifrÄn honom, eftersom ingen hade hört huru det verkligen hade gÄtt till.
28 Men Jeremia fick stanna i fÀngelsegÄrden Ànda till den dag dÄ Jerusalem blev intaget. Jeremia, 39 Kapitlet Uppfyllelse av profetian om Jerusalems förstöring och Sidkias fÄngenskap. Nebukadressars omvÄrdnad om Jeremia. Profetia om etiopiern Ebed-Meleks rÀddning. Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget