1 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hÀr hade kommit till Jerusalem och begynt belÀgra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regeringsÄr, i tionde mÄnaden,
2 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regeringsÄr, i fjÀrde mÄnaden, pÄ nionde dagen mÄnaden
3 drogo alla den babyloniske konungens furstar dÀrin och stannade i Mellersta porten: nÀmligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga furstar.
4 Och nÀr Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, pÄ den vÀg som ledde till den kungliga trÀdgÄrden, genom porten mellan de bÄda murarna; och han tog vÀgen bort Ät Hedmarken till.
5 Men kaldéernas hÀr förföljde dem och de hunno upp Sidkia pÄ Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; dÀr höll denne rannsakning och dom med honom.
6 Och den babyloniske konungen lÀt i Ribla slakta Sidkias barn inför hans ögon; ocksÄ alla andra Juda Àdlingar lÀt konungen i Babel slakta.
7 Och pÄ Sidkia sjÀlv lÀt han sticka ut ögonen och lÀt fÀngsla honom med kopparfjÀttrar, för att föra honom till Babel.
8 Och kaldéerna brÀnde upp i eld bÄde konungens hus och folkets hus och bröto ned Jerusalems murar.
9 Och Äterstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de över löpare som hade gÄtt över till honom, och vad som för övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel.
10 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, lÀmnade Nebusaradan, översten för drabanterna, nÄgra kvar i Juda land, och gav dem samtidigt vingÄrdar och ÄkerfÀlt.
11 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, översten för drabanterna, befallning angÄende Jeremia och sade:
12 »Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke nÄgot ont, utan gör med honom efter som han sjÀlv begÀr av dig.»
13 DÄ sÀnde Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga vÀldige --
14 dessa sÀnde bort och lÀto hÀmta Jeremia ifrÄn fÀngelsegÄrden och lÀmnade honom Ät Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, pÄ det att denne skulle föra honom hem; sÄ fick han stanna dÀr bland folket.
15 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var inspÀrrad i fÀngelsegÄrden; han hade sagt:
16 GÄ och sÀg till etiopiern Ebed-Melek: SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag lÄta komma över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din Äsyn pÄ den dagen.
17 Men dig skall jag rÀdda pÄ den dagen, sÀger HERREN, och du skall icke bliva given i de mÀns hand, som du fruktar för.
18 Ty jag skall förvisso lÄta dig komma undan, och du skall icke falla för svÀrd, utan vinna ditt liv sÄsom ett byte, dÀrför att du har förtröstat pÄ mig, sÀger HERREN.