1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade slÀppt honom lös frÄn Rama; denne lÀt nÀmligen hÀmta honom, dÀr han lÄg bunden med kedjor bland alla andra fÄngar ifrÄn Jerusalem och Juda, som skulle föras bort till Babel.
2 Ăversten för drabanterna lĂ€t alltsĂ„ hĂ€mta Jeremia och sade till honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna plats;
3 och HERREN har lÄtit den komma och har gjort sÄsom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och dÀrför har detta vederfarits eder.
4 Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina hÀnder hava varit bundna med. Om du Àr sinnad att komma med mig till Babel, sÄ kom, och jag skall dÄ se dig till godo; men om du icke Àr sinnad att komma med mig till Babel, sÄ gör det icke. Se, hela landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rÀtt att gÄ, dit mÄ du gÄ.»
5 Och dÄ han Ànnu dröjde att vÀnda tillbaka, tillade han: »VÀnd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt över Juda stÀder, och stanna hos honom bland folket. Eller gÄ Ät vilket annat hÄll som helst dit det behagar dig att gÄ.» Och översten för drabanterna gav honom vÀgkost och skÀnker och lÀt honom gÄ.
6 SÄ begav sig dÄ Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
7 NÀr dÄ alla krigshövitsmÀnnen pÄ landsbygden jÀmte sina mÀn fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet, och att han hade anförtrott Ät honom mÀn kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade fört bort till Babel,
8 kommo de till Gedalja i Mispa, nÀmligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina mÀn.
9 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras mÀn sin ed och sade: »Frukten icke för att tjÀna kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjÀnen konungen i Babel, sÄ skall det gÄ eder vÀl.
10 Se, sjÀlv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjÀnst Ät kaldéer som komma till oss; men I mÄn insamla vin och frukt och olja och lÀgga det i edra kÀrl, och stanna kvar i de stÀder som I haven tagit i besittning.»
11 DÄ nu ocksÄ alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra lÀnder hörde att konungen i Babel hade lÄtit nÄgra av judarna bliva kvar, och att han hade satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
12 vÀnde alla dessa judar tillbaka frÄn alla de orter dit de hade blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbÀrgade vin och frukt i stor myckenhet.
13 Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmÀnnen pÄ landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
14 och sade till honom: »Du vet vÀl att Baalis, Ammons barns konung, har sÀnt hit Ismael, Netanjas son, för att slÄ ihjÀl dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
15 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: »LÄt mig gÄ Ästad och drÀpa Ismael, Netanjas son; ingen skall fÄ veta det. Varför skulle han fÄ slÄ ihjÀl dig och sÄ bliva en orsak till att vi judar, som hava församlats till dig, allasammans förskingras, och vad som Àr kvar av Juda förgÄs?»
16 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du fÄr icke göra detta; ty vad du sÀger om Ismael Àr icke sant.»