1 DÄ trÀdde alla krigshövitsmÀnnen fram, jÀmte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, sÄ ock allt folket, bÄde smÄ och stora,
2 och sade till profeten Jeremia: »VÀrdes upptaga vÄr bön: bed för oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi Àro blott nÄgra fÄ, som hava blivit kvar av mÄnga; du ser med egna ögon att det Àr sÄ med oss.
3 MÄ sÄ HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken vÀg vi böra gÄ, och vad vi hava att göra.»
4 Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, sÄsom I haven begÀrt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet skall jag undanhÄlla för eder.»
5 DÄ sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfÀrdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter det ord varmed HERREN, din Gud, sÀnder dig till oss.
6 Det mÄ vara gott eller ont, sÄ vilja vi höra HERRENS, vÄr Guds, röst, hans som vi sÀnda dig till; pÄ det att det mÄ gÄ oss vÀl, nÀr vi höra HERRENS, vÄr Guds, röst.»
7 Och tio dagar dÀrefter kom HERRENS ord till Jeremia.
8 DÄ kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmÀn som voro med honom, och allt folket, bÄde smÄ och stora,
9 och sade till dem: SÄ sÀger HERREN, Israels Gud, han som I haven sÀnt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:
10 Om I stannen kvar i detta land, sÄ skall jag uppbygga eder och ej mer slÄ eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag Ängrar det onda som jag har gjort eder.
11 Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för, frukten icke för honom, sÀger HERREN. Ty jag Àr med eder och vill frÀlsa eder och rÀdda eder ur hans hand.
12 Jag vill lÄta eder finna barmhÀrtighet; ja, han skall bliva barmhÀrtig mot eder och lÄta eder vÀnda tillbaka till edert land.
13 Men om I sÀgen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltsÄ icke hören HERRENS, eder Guds, röst,
14 utan tÀnken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, dÀr vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd, dÀr vilja vi bo» --
15 vÀlan, hören dÄ HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen stÀllen eder fÀrd till Egypten och kommen dit, för att bo dÀr sÄsom frÀmlingar,
16 sÄ skall svÀrdet, som I frukten för, hinna upp eder dÀr i Egyptens land, och hungersnöden, som I rÀdens för, skall följa efter eder dit till Egypten, och dÀr skolen I dö.
17 Ja, de mÀnniskor som stÀlla sin fÀrd till Egypten, för att bo dÀr, skola alla dö genom svÀrd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rÀdda sig frÄn den olycka som jag skall lÄta komma över dem.
18 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invÄnare, sÄ skall ock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nÀmner, nÀr man förbannar, och ett föremÄl för hÀpnad, bannande och smÀlek, och I skolen aldrig mer fÄ se denna ort.
19 Ja, HERREN sÀger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. MÀrken vÀl att jag i dag har varnat eder.
20 Ty I bedrogen eder sjÀlva, nÀr I sÀnden mig till HERREN, eder Gud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vÄr Gud; och vadhelst HERREN, vÄr Gud, sÀger, det mÄ du förkunna för oss, sÄ vilja vi göra det.»
21 Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sÀnt mig till eder.
22 SÄ veten nu att I skolen dö genom svÀrd, hunger och pest, pÄ den ort dit I Ästunden att komma, för att bo dÀr sÄsom frÀmlingar.