1 Detta Àr vad som kom till profeten Jeremia sÄsom HERRENS ord om hednafolken.
2 Om Egypten, angÄende den egyptiske konungen Farao Nekos hÀr, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjÀrde regeringsÄr.
3 Reden till sköld och skÀrm, och rycken fram till strid.
4 SpÀnnen för hÀstarna och bestigen springarna, och stÀllen upp eder, med hjÀlmarna pÄ. Gören spjuten blanka, iklÀden eder pansaren.
5 Men varav kommer detta som jag nu ser? De Àro förfÀrade. De vika tillbaka; deras hjÀltar bliva slagna. De taga till flykten utan att vÀnda sig om. SkrÀck frÄn alla sidor! sÀger HERREN.
6 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjÀlten kan rÀdda sig. Norrut, invid floden Frat, dÀr stappla de och falla.
7 Vem Àr denne som stiger upp sÄsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla sÄsom strömmar?
8 Det Àr Egypten som stiger upp sÄsom Nilfloden, och sÄsom strömmar svalla hans vatten. Han sÀger: »Jag vill stiga upp och övertÀcka landet; jag vill fördÀrva stÀderna och dem som bo dÀrinne.»
9 Ja, dragen ditupp, I hÀstar; stormen fram, I vagnar. MÄ hjÀltarna tÄga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bÄgar, bÄgar som de spÀnna.
10 Ty detta Àr Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hÀmndedag, dÄ han skall hÀmnas pÄ sina motstÄndare; nu skall svÀrdet frossa sig mÀtt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anstÀlla i nordlandet vid floden Frat.
11 Drag upp till Gilead och hÀmta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgÀves skaffar du dig lÀkemedel i mÀngd; du kan icke bliva helad.
12 Folken fÄ höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjÀlten stapplar pÄ den andre, och de falla bÄda tillsammans.
13 Detta Àr det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slÄ Egyptens land:
14 Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, sÄ ock i Tapanhes, och sÀgen: »TrÀd fram och gör dig redo, ty svÀrdet frossar runt omkring dig.»
15 Varför Àro dina vÀldige slagna till marken? De kunde ej hÄlla stÄnd, ty HERREN stötte dem bort.
16 Han kom mÄnga att stappla, och sÄ föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, lÄt oss vÀnda tillbaka till vÄrt folk och till vÄrt fÀdernesland, undan det hÀrjande svÀrdet.»
17 Ja, man ropar dÀr: »Farao Àr förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»
18 SÄ sant jag lever, sÀger konungen, han vilkens namn Àr HERREN Sebaot, en skall komma, vÀldig sÄsom Tabor ibland bergen, sÄsom Karmel vid havet.
19 SÄ reden nu till Ät eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, nÀr man skall gÄ i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbrÀnt, sÄ att ingen kan bo dÀr.
20 En skön kviga Àr Egypten; men en broms kommer farande norrifrÄn.
21 OcksÄ de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, ocksÄ de vÀnda dÄ om och fly allasammans, de kunna icke hÄlla stÄnd. Ty deras ofÀrds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.
22 Tyst smyger hon undan sÄsom en krÀlande orm, ty med hÀrsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, sÄsom gÀllde det att hugga ved.
23 De fÀlla hennes skog, sÀger HERREN, ty ogenomtrÀnglig Àr den; talrikare Àro de Àn grÀshoppor, ja, de kunna ej rÀknas.
24 PĂ„ skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
25 SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon frÄn No, sÄ ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, bÄde Farao och dem som förlita sig pÄ honom.
26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stÄ efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjÀnares hand. Men dÀrefter skall landet bliva bebott sÄsom i forna dagar, sÀger HERREN.
27 SÄ frukta dÄ icke, du min tjÀnare Jakob, och var ej förfÀrad, du Israel; ty se, jag skall frÀlsa dig ur det avlÀgsna landet, och dina barn ur deras fÄngenskaps land. Och Jakob skall fÄ komma tillbaka och leva i ro och sÀkerhet, och ingen skall förskrÀcka honom.
28 Ja, frukta icke, du min tjÀnare Jakob, sÀger HERREN, ty jag Àr med dig. Och jag skall göra Ànde pÄ alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men pÄ dig vill jag ej alldeles göra Ànde, jag vill blott tukta dig med mÄtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lÄta dig bliva.