1 GÄn omkring pÄ gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken pÄ dess torg om I finnen nÄgon, om dÀr Àr nÄgon som gör rÀtt och beflitar sig om sanning; dÄ vill jag förlÄta staden.
2 Men sÀga de Àn: »SÄ sant HERREN lever», sÄ svÀrja de dock falskt.
3 HERRE, Àr det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kÀnde ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hÄrdare Àn sten, de ville icke omvÀnda sig.
4 DÄ tÀnkte jag: »Detta Àr allenast de ringa i folket; de Àro dÄraktiga, ty de kÀnna icke HERRENS vÀg, sin Guds rÀtt.
5 Jag vill nu gÄ till de stora och tala med dem; de mÄste ju kÀnna HERRENS vÀg, sin Guds rÀtt.» Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.
6 DÀrför bliva de slagna av lejonet frÄn skogen och fördÀrvade av vargen frÄn hedmarken; pantern lurar vid deras stÀder, och envar som vÄgar sig ut dÀrifrÄn bliver ihjÀlriven. Ty mÄnga Àro deras övertrÀdelser och talrika deras avfÀllighetssynder.
7 Huru skulle jag dÄ kunna förlÄta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke Àro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.
8 De likna vÀlfödda, ystra hÀstar; de vrenskas var och en efter sin nÀstas hustru.
9 Skulle jag icke för sÄdant hemsöka dem? sÀger HERREN. Och skulle icke min sjÀl hÀmnas pÄ ett sÄdant folk som detta Àr?
10 Stormen dÄ hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra Ànde pÄ henne. Riven bort hennes vinrankor, de Àro ju icke HERRENS.
11 Ty bÄde Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, sÀger HERREN.
12 De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svÀrd och hunger skola vi icke se.
13 Men profeterna skola försvinna sÄsom en vind, och han som sÀges tala Àr icke i dem; dem sjÀlva skall det sÄ gÄ.»
14 DÀrför sÀger HERREN, hÀrskarornas Gud: Eftersom I fören ett sÄdant tal, se, dÀrför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtÀra dem.
15 Se, jag skall lÄta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrÄn fjÀrran land, sÀger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomÄl du icke kÀnner, och vars tal du icke förstÄr.
16 Deras koger Àr en öppen grav; de Àro allasammans hjÀltar.
17 De skola förtÀra din skörd och ditt bröd, de skola förtÀra dina söner och döttrar, de skola förtÀra dina fÄr och fÀkreatur, de skola förtÀra dina vintrÀd och fikontrÀd. Dina befÀsta stÀder, som du förlitar dig pÄ, dem skola de förstöra med svÀrd.
18 Dock vill jag pÄ den tiden, sÀger HERREN, icke alldeles göra Ànde pÄ eder.
19 Och om I dÄ frÄgen: »Varför har HERREN, vÄr Gud, gjort oss allt detta?», sÄ skall du svara dem: »SÄsom I haven övergivit mig och tjÀnat frÀmmande gudar i edert eget land, sÄ skolen I nu fÄ tjÀna frÀmlingar i ett land som icke Àr edert.»
20 Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sÀgen:
21 Hör detta, du dÄraktiga och oförstÄndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
22 Skullen I icke frukta mig, sÀger HERREN, skullen I icke bÀva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evÀrdlig grÀns, som det icke kan överskrida, sÄ att dess böljor, huru de Àn svalla, ÀndÄ intet förmÄ, och huru de Àn brusa, likvÀl icke kunna överskrida den?
23 Men detta folk har ett genstrÀvigt och upproriskt hjÀrta; de hava avfallit och gÄtt sin vÀg.
24 De sade icke i sina hjÀrtan: »LÄtom oss frukta HERREN, vÄr Gud, honom som giver regn i rÀtt tid, bÄde höst och vÄr, och som stÀndigt beskÀr oss de bestÀmda skördeveckorna.»
25 Edra missgÀrningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhÄllit för eder detta goda.
26 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga mÀnniskor: de ligga i försÄt, likasom fÄgelfÀngaren ligger pÄ lur, de sÀtta ut giller till att fÄnga mÀnniskor.
27 SÄsom nÀr en bur Àr full av fÄglar, sÄ Àro deras hus fulla av svek. DÀrigenom hava de blivit sÄ stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
28 För sina ogÀrningar veta de icke av nÄgon grÀns, de hÄlla icke rÀtten vid makt, icke den faderlöses rÀtt, till att frÀmja den; och i den fattiges sak fÀlla de icke rÀtt dom.
29 Skulle jag icke för sÄdant hemsöka dem? sÀger HERREN. Skulle icke min sjÀl hÀmnas pÄ ett sÄdant folk som detta Àr?
30 FörfÀrliga och gruvliga ting ske i landet.
31 Profeterna profetera lögn, och prÀsterna styra efter deras rÄd; och mitt folk vill sÄ hava det. Men vad skolen I göra, nÀr Ànden pÄ detta kommer?