22 Skullen I icke frukta mig, sÀger HERREN, skullen I icke bÀva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evÀrdlig grÀns, som det icke kan överskrida, sÄ att dess böljor, huru de Àn svalla, ÀndÄ intet förmÄ, och huru de Àn brusa, likvÀl icke kunna överskrida den?