1 Detta Àr det ord som HERREN talade om Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremia.
2 Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett baner; kungören det, döljen det icke. SÀgen: Babel Àr intaget, Bel har kommit pÄ skam, Merodak Àr krossad, ja, dess avgudar hava kommit pÄ skam, dess elÀndiga avgudar Àro krossade.
3 Ty ett folk drager upp mot det norrifrÄn, som skall göra dess land till en ödemark, sÄ att ingen kan bo dÀri; bÄde mÀnniskor och djur skola fly bort.
4 I de dagarna och pÄ den tiden, sÀger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under grÄt skola de gÄ Ästad och söka HERREN, sin Gud.
5 De skola frÄga efter Sion; hitÄt skola deras ansikten vara vÀnda: »Kommen! MÄ man nu hÄlla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig varder förgÀtet.»
6 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse och lÀto dem irra omkring pÄ bergen. SÄ strövade de frÄn berg till höjd och glömde sin rÀtta lÀgerplats.
7 Alla som trÀffade pÄ dem Äto upp dem, och deras ovÀnner sade: »Vi Ädraga oss ingen skuld dÀrmed.» SÄ skedde, dÀrför att de hade syndat mot HERREN, rÀttfÀrdighetens boning, mot HERREN, deras fÀders hopp.
8 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrÄn kaldéernas land, och bliven lika bockar som hasta framför hjorden.
9 Ty se, jag skall uppvÀcka frÄn nordlandet en hop av stora folk och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; frÄn det hÄllet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara sÄsom en lyckosam hjÀltes, som icke vÀnder tillbaka utan seger.
10 Och Kaldeen skall lÀmnas till plundring; dess plundrare skola alla fÄ nog, sÀger HERREN.
11 Ja, om I Àn glÀdjens och fröjden eder, I som skövlen min arvedel, om I Àn hoppen sÄsom kvigor pÄ tröskplatsen och frusten sÄsom hingstar,
12 eder moder skall dock komma storligen pÄ skam; hon som har fött eder skall fÄ blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark!
13 För HERRENS förtörnelses skull mÄste det ligga obebott och alltigenom vara en ödemark. Alla som gÄ fram vid Babel skola hÀpna och vissla vid tanken pÄ alla dess plÄgor.
14 Rusten eder till strid mot Babel frÄn alla sidor, I som spÀnnen bÄge; skjuten pÄ henne, sparen icke pÄ pilarna; ty mot HERREN har hon syndat.
15 Höjen segerrop över henne pÄ alla sidor: »Hon har mÄst giva sig; fallna Àro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta Àr ju HERRENS hÀmnd, sÄ hÀmnens dÄ pÄ henne. SÄsom hon har gjort, sÄ mÄn I göra mot henne.
16 Utroten ur Babel bÄde dem som sÄ och dem som i skördens tid föra lien. Undan det hÀrjande svÀrdet mÄ envar nu vÀnda om till sitt folk och envar fly hem till sitt land.
17 Israel var ett vilsekommet fÄr som jagades av lejon. Först Äts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.
18 DÀrför sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud, sÄ: Se, jag skall hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt konungen i Assyrien.
19 Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall fÄ gÄ bet pÄ Karmel och i Basan; och pÄ Efraims berg och i Gilead skall han fÄ Àta sig mÀtt.
20 I de dagarna och pÄ den tider sÀger HERREN, skall man söka efter Israels missgÀrning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlÄta dem som jag lÄter leva kvar.
21 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo, sÀger HERREN, och gör i alla stycken sÄsom jag har befallt dig.
22 Krigsrop höras i landet, och stort brak.
23 Huru sönderbruten och krossad Àr den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till hÀpnad bland folken!
24 Jag lade ut en snara för dig, och sÄ blev du fÄngad, Babel, förrÀn du visste dÀrav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid.
25 HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernas land.
26 Ja, kommen över det frÄn alla sidor, öppnen dess förrÄdskammare, kasten i en hög vad dÀr finnes, sÄsom man gör med sÀd, och given det till spillo; lÄten intet dÀrav bliva kvar.
27 Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!
28 Hör huru de fly och söka rÀdda sig ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vÄr Guds, hÀmnd, hÀmnden för hans tempel.
29 BÄden upp mot Babel folk i mÀngd, allt vad bÄgskyttar heter; lÀgren eder runt omkring det, lÄten ingen undkomma. VedergÀllen det efter dess gÀrningar; gören mot det alldeles sÄsom det sjÀlvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige.
30 DÀrför skola dess unga man falla pÄ dess gator, och alla dess stridsmÀn skola förgöras pÄ den dagen, sÀger HERREN.
31 Se, jag skall vÀnda mig mot dig, du övermodige, sÀger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid dÄ jag vill hemsöka dig.
32 DÄ skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprÀtta honom. Och jag skall tÀnda eld pÄ hans stÀder, och elden skall förtÀra allt omkring honom.
33 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Förtryckta Àro Israels barn, och Juda barn jÀmte dem. Alla de som hava fart dem i fÄngenskap hÄlla dem fast och vilja icke slÀppa dem.
34 Men deras förlossare Àr stark; HERREN Sebaot Àr hans namn. Han skall förvisso utföras deras sak, sÄ att han skaffar ro Ät jorden -- men oro Ät Babels invÄnare.
35 SvÀrd komme över kaldéerna, sÀger HERREN, över Babels invÄnare, över dess furstar och dess visa mÀn!
36 SvÀrd komme över lögnprofeterna, sÄ att de stÄ dÀr sÄsom dÄrar! SvÀrd komme över dess hjÀltar, sÄ att de bliva förfÀrade!
37 SvÀrd komme över dess hÀstar och vagnar och över allt frÀmmande folk dÀrinne, sÄ att de bliva sÄsom kvinnor! SvÀrd komme över dess skatter, sÄ att de bliva tagna sÄsom byte!
38 Torka komme över dess vatten, sÄ att de bliva uttorkade! Ty det Àr ett belÀtenas land, och skrÀckgudar dyrka de sÄsom vanvettiga mÀnniskor.
39 DÀrför skola nu schakaler bo dÀr tillsammans med andra ökendjur, och strutsar skola dÀr fÄ sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, frÄn slÀkte till slÀkte skall det vara obebott.
40 Likasom nÀr Sodom och Gomorra med sina grannstÀder omstörtades av Gud, sÀger HERREN, sÄ skall ingen mer bo dÀr och intet mÀnniskobarn dÀr vistas.
41 Se, ett folk kommer norrifrÄn; ett stort folk och mÄnga konungar resa sig och komma frÄn jordens yttersta Ànda.
42 De föra bÄge och lans, de Àro grymma och utan förbarmande. DÄnet av dem Àr sÄsom havets brus, och pÄ sina hÀstar rida de fram, rustade sÄsom kÀmpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
43 NÀr konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans hÀnder ned; Àngslan griper honom, Ängest lik en barnaföderskas.
44 Se, lik ett lejon som drager upp frÄn Jordanbygdens snÄr och bryter in pÄ frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort dÀrifrÄn; och den som jag utvÀljer skall jag sÀtta till herde över dem. Ty vem Àr min like, och vem kan stÀlla mig till ansvar? Och vilken Àr den herde som kan bestÄ inför mig?
45 Hören dÀrför det rÄd som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen slÀpas bort; sannerligen, deras betesmark skall hÀpna över dem.
46 NÀr man ropar: »Babel Àr intaget», dÄ bÀvar jorden, och ett skriande höres bland folken. hÀr namn pÄ Kaldeen.