1 SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall uppvÀcka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en fördÀrvares ande.
2 Och jag skall sÀnda frÀmlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och ödelÀgga dess land. Ja, frÄn alla sidor skola de komma emot det pÄ olyckans dag.
3 Skyttar skola spÀnna sina bÄgar mot dem som dÀr spÀnna bÄge, och mot dem som dÀr yvas i pansar. Skonen icke dess unga mÀn, given hela dess hÀr till spillo.
4 Dödsslagna mÀn skola dÄ falla i kaldéernas land och genomborrade man pÄ dess gator.
5 Ty Israel och Juda Àro icke Ànkor som hava blivit övergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, dÀrför att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Flyn ut ur Babel; mÄ var och en söka rÀdda sitt liv, sÄ att I icke förgÄs genom dess missgÀrning. Ty detta Àr för HERREN en hÀmndens tid, dÄ han vill vedergÀlla det vad det har gjort.
7 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och sÄ blevo folken sÄsom vanvettiga.
8 Men plötsligt Àr nu Babel fallet och krossat. JÀmren eder över henne, hÀmten balsam för hennes plÄga, om hon till Àventyrs kan helas.
9 »Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lÄt oss lÀmna henne och gÄ var och en till sitt land. Ty hennes straffdom rÀcker upp till himmelen och nÄr allt upp till skyarna.
10 HERREN har lÄtit vÄr rÀtt gÄ fram; kom, lÄt oss förtÀlja i Sion HERRENS, vÄr Guds, verk.»
11 VÀssen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppvÀckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar Àro vÀnda mot Babel till att fördÀrva det. Ja, HERRENS hÀmnd Àr hÀr, hÀmnden för hans tempel.
12 Resen upp ett baner mot Babels murar, hÄllen strÀng vakt, stÀllen ut vÀktare, lÀggen bakhÄll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invÄnare.
13 Du som bor vid stora vatten och Àr sÄ rik pÄ skatter, din Ànde har nu kommit, din vinningslystnads mÄtt Àr fyllt.
14 HERREN Sebaot har svurit vid sig sjÀlv: sannerligen, om jag Àn har uppfyllt dig med mÀnniskor sÄ talrika som grÀshoppor, sÄ skall man dock fÄ upphÀva skördeskri över dig.
15 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstÄnd har han utspÀnt himmelen.
16 NÀr han vill lÄta höra sin röst, dÄ brusa himmelens vatten, dÄ lÄter han regnskyar stiga upp frÄn jordens Ànda; han lÄter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 SÄsom dÄrar stÄ dÄ alla mÀnniskor dÀr och begripa intet; guldsmederna komma dÄ alla pÄ skam med sina belÀten, ty deras gjutna belÀten Àro lögn, och ingen ande Àr i dem.
18 De Àro fÄfÀnglighet, en tillverkning att le Ät; nÀr hemsökelsen kommer över dem, mÄste de förgÄs.
19 Men sÄdan Àr icke han som Àr Jakobs del; nej, det Àr han som har skapat allt, och sÀrskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot Àr hans namn.
20 Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig fördÀrvade jag riken.
21 Med dig krossade jag hÀst och ryttare; med dig krossade jag vagn och körsven.
22 Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.
23 Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag Äkermannen och hans oxpar; med dig krossade jag stÄthÄllare och landshövding.
24 Men nu skall jag vedergÀlla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon, sÀger HERREN.
25 Se, jag skall vÀnda mig mot dig, du fördÀrvets berg, sÀger HERREN, du som fördÀrvade hela jorden; och jag skall utrÀcka min hand mot dig och vÀltra dig ned frÄn klipporna och göra dig till ett förbrÀnt berg,
26 sÄ att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ödemark för evÀrdlig tid, sÀger HERREN.
27 Resen upp ett baner pÄ jorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, bÄden upp mot det riken, bÄde Ararats, Minnis och Askenas', tillsÀtten hövdingar mot det, dragen ditupp med hÀstar som likna borstiga grÀshoppor.
28 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess stÄthÄllare och alla dess landshövdingar, och hela det land som lyder under deras vÀlde.
29 DÄ darrar jorden och bÀvar, ty nu fullbordas vad HERREN tÀnkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, dÀr ingen skulle bo.
30 Babels hjÀltar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fÀsten; deras styrka har försvunnit, de hava blivit sÄsom kvinnor. Man har tÀnt eld pÄ dess boningar; dess bommar Àro sönderbrutna.
31 Löparna löpa mot varandra, den ene budbÀraren korsar den andres vÀg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad Är intagen,
32 att vadstÀllena Àro besatta och dammarna förbrÀnda i eld och krigsmÀnnen gripna av skrÀck.
33 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel Àr sÄsom en tröskplats, nÀr man just har trampat till den; Ànnu en liten tid, och skördetiden kommer för henne.
34 UppÀtit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kÀrl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina lÀckerheter och drivit mig bort.
35 »Den orÀtt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över Babel», sÄ mÄ Sions invÄnare sÀga; och »Mitt blod komme över Kaldeens inbyggare», sÄ mÄ Jerusalem sÀga.
36 DÀrför sÀger HERREN sÄ: Se, jag skall utföra din sak och utkrÀva din hÀmnd. Jag skall lÄta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,
37 och Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremÄl för hÀpnad och begabberi, sÄ att ingen kan bo dÀr.
38 Alla ryta de nu sÄsom lejon; de skria sÄsom lejonungar.
39 Men nÀr de Àro som mest upptÀnda, skall jag tillreda Ät dem ett gÀstabud; jag skall göra dem druckna, sÄ att de jubla. SÄ skola de somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, sÀger HERREN.
40 Jag skall föra dem ned till att slaktas sÄsom lamm, likasom vÀdurar och bockar.
41 Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremÄl för hÀpnad bland folken!
42 Havet steg upp över Babel; av dess brusande böljor blev det övertÀckt.
43 SÄ blev av dess stÀder en ödemark, ett torrt land och en hedmark, ett land dÀr ingen bor, och dÀr intet mÀnniskobarn gÄr fram.
44 Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strömma till honom. Babels murar skola ock falla.
45 Dragen ut dÀrifrÄn, mitt folk; mÄ var och en söka rÀdda sitt liv undan HERRENS vredes glöd.
46 Varen icke försagda i edra hjÀrtan, och frukten icke för de olycksbud som höras i landet, om Àn ett olycksbud kommer det ena Äret och sedan nÀsta Är ett nytt olycksbud, och om Àn vÄld rÄder pÄ jorden och hÀrskare stÄr mot hÀrskare.
47 Se, dÀrför skola dagar komma, dÄ jag skall hemsöka Babels belÀten, och dÄ hela dess land skall stÄ med skam och alla skola falla slagna dÀrinne.
48 DÄ skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem Àr, dÄ nu förhÀrjarna komma över det norrifrÄn, sÀger HERREN.
49 Ja, I slagna av Israel, ocksÄ Babel mÄste falla, likasom för Babel mÀnniskor föllo slagna över hela jorden.
50 I som haven lyckats rÀdda eder undan svÀrdet, gÄn Ästad, stannen icke. Kommen ihÄg HERREN, i fjÀrran land, och tÀnken pÄ Jerusalem.
51 Vi stÄ hÀr med skam, ja vi mÄste höra smÀdelse; blygsel höljer vÄrt ansikte, ty frÀmlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus.
52 Se, dÀrför skola dagar komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall hemsöka dess belÀten, och dÄ slagna mÀn skola jÀmra sig i hela dess land.
53 Om Babel Àn stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befÀstning Àn sÄ hög och stark sÄ skulle dock förhÀrjare ifrÄn mig komma över det, sÀger HERREN.
54 Klagorop höras frÄn Babel, och stort brak frÄn kaldéernas land.
55 Ty HERREN förhÀrjar Babel och gör slut pÄ det stora larmet dÀrinne. Och deras böljor brusa sÄsom stora vatten; dÄnet av dem ljuder högt.
56 Ty över det, över Babel, kommer en förhÀrjare, och dess hjÀltar tagas till fÄnga, deras bÄgar brytas sönder. Se, HERREN Àr en vedergÀllningens Gud; han lönar till fullo.
57 Ja, jag skall göra dess furstar druckna, sÄ ock dess visa mÀn, dess stÄthÄllare, dess landshövdingar och dess hjÀltar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, sÀger konungen, han vilkens namn Àr HERREN Sebaot.
58 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brÀnnas upp i eld. SÄ möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrÀnnas av elden.
59 Detta Àr vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, nÀr denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjÀrde regeringsÄr. Seraja var nÀmligen den som hade bestyret med lÀgerplatserna.
60 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma över Babel, allt detta som nu Àr skrivet om Babel.
61 Jeremia sade till Seraja: »NÀr du kommer till Babel, sÄ se till, att du lÀser upp allt detta.
62 Och du skall sÀga: 'HERRE, du har sjÀlv talat om denna ort att du vill fördÀrva den, sÄ att ingen mer skall bo dÀr, varken nÄgon mÀnniska eller nÄgot djur; ty den skall vara en ödemark för evÀrdlig tid.'
63 Och nÀr du har lÀst upp boken till slut, sÄ bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,
64 och sÀg: 'PÄ detta sÀtt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall lÄta komma över det, mitt under deras Àvlan.'» SÄ lÄngt Jeremias ord.