1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn HERREN; han sade:
2 StÀll dig i porten till HERRENS hus, och predika dÀr detta ord och sÀg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gÄn in genom dessa portar för att tillbedja HERREN.
3 SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: BÀttren edert leverne och edert vÀsende, sÄ vill jag lÄta eder bo kvar pÄ denna plats.
4 Förliten eder icke pÄ lögnaktigt tal, nÀr man sÀger: »HÀr Àr HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»
5 Nej, om I bÀttren edert leverne och edert vÀsende, om I dömen rÀtt mellan man och man,
6 om I upphören att förtrycka frÀmlingen, den faderlöse och Ànkan, att utgjuta oskyldigt blod pÄ denna plats och att följa efter andra gudar, eder sjÀlva till olycka,
7 dÄ vill jag för evÀrdliga tider lÄta eder bo pÄ denna plats, i det land som jag har givit Ät edra fÀder.
8 Men se, I förliten eder pÄ lögnaktigt tal, som icke kan hjÀlpa.
9 Huru Àr det? I stjÀlen, mörden och begÄn Àktenskapsbrott, I svÀrjen falskt, I tÀnden offereld Ät Baal och följen efter andra gudar, som I icke kÀnnen;
10 sedan kommen I hit och trÀden fram inför mitt ansikte i detta hus, som Àr uppkallat efter mitt namn, och sÀgen: »Med oss Àr ingen nöd» -- för att dÀrefter fortfara med alla dessa styggelser.
11 HÄllen I det dÄ för en rövarkula, detta hus, som Àr uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocksÄ jag anser det sÄ, sÀger HERREN.
12 GÄn bort till den plats i Silo, dÀr jag först lÀt mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels ondskas skull.
13 Och eftersom I haven gjort alla dessa gÀrningar, sÀger HERREN, och icke haven velat höra, fastÀn jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastÀn jag har ropat pÄ eder,
14 dÀrför vill jag nu med detta hus, som Àr uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder pÄ, och med denna plats, som jag har givit Ät eder och edra fÀder, göra sÄsom jag gjorde med Silo.
15 Och jag skall kasta eder bort ifrÄn mitt ansikte, sÄsom jag har bortkastat alla edra bröder all Efraims slÀkt.
16 SÄ mÄ du nu icke bedja för detta folk eller frambÀra nÄgon klagan och förbön för dem eller lÀgga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig.
17 Ser du icke vad de göra i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator?
18 Barnen samla tillhopa ved, fÀderna tÀnda upp eld och kvinnorna knÄda deg, allt för att baka offerkakor Ät himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de Ät andra gudar, mig till sorg.
19 Men Àr det dÄ mig som de bereda sorg dÀrmed, sÀger HERREN, och icke fastmer sig sjÀlva, sÄ att de komma pÄ skam?
20 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats, över bÄde mÀnniskor och djur, över bÄde trÀden pÄ marken och frukten pÄ jorden; och den skall brinna och icke bliva utslÀckt.
21 SÄ sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: LÀggen edra brÀnnoffer tillhopa med edra slaktoffer och Àten sÄ kött.
22 Ty pÄ den tid dÄ jag förde edra fÀder ut ur Egyptens land gav jag dem icke nÄgon befallning eller nÄgot bud angÄende brÀnnoffer och slaktoffer;
23 utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, sÄ vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt pÄ den vÀg som jag bjuder eder, pÄ det att det mÄ gÄ eder vÀl.»
24 Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rÄdslag, i sina onda hjÀrtans hÄrdhet, och veko tillbaka i stÀllet för att gÄ framÄt.
25 Allt ifrÄn den dag dÄ edra fÀder drogo ut ur Egyptens land Ànda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sÀnt till eder alla mina tjÀnare profeterna.
26 Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hÄrdnackade och gjorde Ànnu mer ont Àn deras fÀder.
27 Och om du Àn sÀger dem allt detta, sÄ skola de dock icke höra dig; och om du Àn ropar till dem, sÄ skola de dock icke svara dig.
28 SÀg dÀrför till dem: »Detta Àr det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen Àr försvunnen och utrotad ur deras mun.»
29 SkÀr av dig ditt huvudhÄr och kasta det bort, och stÀm upp en klagosÄng pÄ höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit detta slÀkte, som har uppvÀckt hans vrede.
30 Juda barn hava ju gjort vad ont Àr i mina ögon, sÀger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som Àr uppkallat efter mitt namn, och de hava sÄ orenat det.
31 Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att dÀr uppbrÀnna sina söner och döttrar i eld, fastÀn jag aldrig har bjudit eller ens tÀnkt mig nÄgot sÄdant.
32 Se, dÀrför skola dagar komma, sÀger HERREN, dÄ man icke mer skall sÀga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »DrÄpdalen», och dÄ man skall begrava i Tofet, dÀrför att ingen annan plats finnes.
33 Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat Ät himmelens fÄglar och markens djur, och ingen skall skrÀmma bort dem.
34 Och i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator skall jag göra slut pÄ fröjderop och glÀdjerop, pÄ rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall bliva ödelagt.