1 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tÄrekÀlla, sÄ att jag kunde grÄta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!
2 Ack att jag hade ett hÀrbÀrge i öknen, sÄ att jag kunde övergiva mitt folk och draga bort ifrÄn dem! Ty de Àro allasammans Àktenskapsbrytare, en församling av trolösa.
3 Sin tungas bÄge spÀnna de till att avskjuta lögner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de gÄ frÄn ogÀrning till ogÀrning, men mig vilja de ej veta av, sÀger HERREN.
4 Var och en tage sig till vara för sin vÀn, och ingen förlite sig pÄ nÄgon sin broder; ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre, och den ene vÀnnen gÄr omkring och förtalar den andre.
5 Var och en handlar svikligt mot sin vÀn, och ingen talar vad sant Àr; de öva sina tungor i att tala lögn de arbeta sig trötta med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, sÀger HERREN.
7 DÀrför sÀger HERREN Sebaot sÄ. Se, jag mÄste luttra och pröva dem; ty vad annat kan jag göra, dÄ nu dottern mitt folk Àr sÄdan?
8 Deras tunga Àr en mördande pil; vad den talar Àr svek. Med munnen tala de vÀnligt till sin nÀsta, men i hjÀrtat lÀgga de försÄt för honom.
9 Skulle jag icke för sÄdant hemsöka dem? sÀger HERREN. Skulle icke min sjÀl hÀmnas pÄ ett sÄdant folk som detta Àr?
10 Ăver bergen vill jag grĂ„ta och sjunga sorgesĂ„ng; jag vill höja klagosĂ„ng över betesmarkerna i öknen. Ty de Ă€ro förbrĂ€nda, sĂ„ att ingen gĂ„r dĂ€r fram och inga lĂ€ten av boskap dĂ€r höras; bĂ„de himmelens fĂ„glar och fyrfotadjuren hava flytt och Ă€ro borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop, till en boning för schakaler, och Juda stÀder till en ödemark, dÀr ingen bor.
12 Vem Àr en vis man, sÄ att han förstÄr detta? Och till vem har HERRENS mun talat, sÄ att han kan förklara detta: varför landet har blivit sÄ fördÀrvat, förbrÀnt sÄsom en öken, dÀr ingen gÄr fram?
13 Och HERREN svarade: Jo, dÀrför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den
14 utan vandrat efter sina egna hjÀrtans hÄrdhet och efterföljt Baalerna, sÄsom deras fader lÀrde dem.
15 DÀrför sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud, sÄ: Se, jag skall giva detta folk malört att Àta och gift att dricka.
16 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fÀder hava kÀnt, och skall sÀnda svÀrdet efter dem, till dess att jag har gjort Ànde pÄ dem.
17 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen grÄterskor, för att de mÄ komma, och sÀnden efter förfarna kvinnor, och lÄten dem komma.
18 LÄten dem med hast stÀmma upp sorgesÄng över oss, sÄ att vÄra ögon flyta i tÄrar och vatten strömmar frÄn vÄra ögonlock.
19 Ty sorgesÄng höres ljuda frÄn Sion: Huru har ej förstörelse drabbat oss! Vi hava kommit illa pÄ skam, vi mÄste ju övergiva landet, ty vÄra boningar hava de slagit ned.
20 Ja, hören, I kvinnor, HERRENS ord, och edert öra fatte hans muns tal. LÀren edra döttrar sorgesÄng; ja, lÀren varandra klagosÄng.
21 Ty döden stiger in genom vara fönster, han kommer in i vÄra palats; han utrotar barnen frÄn gatan och ynglingarna frÄn torgen.
22 Ja, tala: SÄ sÀger HERREN: Och mÀnniskornas döda kroppar ligga sÄsom gödsel pÄ marken och sÄsom kÀrvar efter skördemannen, vilka ingen samlar upp.
23 SÄ sÀger HERREN: Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig dÀrav att han har förstÄnd till att kÀnna mig: att jag Àr HERREN, som gör nÄd, rÀtt och rÀttfÀrdighet pÄ jorden. Ty till sÄdana har jag behag, sÀger HERREN.
25 Se, dagar skola komma, sÀger HERREN, dÄ jag skall hemsöka alla omskurna som dock Àro oomskurna:
26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hÄr. Ty hednafolken Àro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjÀrta.