1 Alldenstund mÄnga andra hava företagit sig att om de hÀndelser, som bland oss hava timat, avfatta berÀttelser,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sjÀlva voro Äsyna vittnen och ordets tjÀnare,
3 sÄ har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt Ànda ifrÄn begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva dÀrom till dig, Àdle Teofilus,
4 sÄ att du kan inse huru tillförlitliga de stycken Àro, i vilka du har blivit undervisad.
5 PÄ den tid dÄ Herodes var konung över Judeen levde en prÀst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
6 De voro bÄda rÀttfÀrdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och bÄda voro de komna till hög Älder.
8 Medan han nu en gÄng, nÀr ordningen kom till hans avdelning, gjorde prÀsterlig tjÀnst inför Gud,
9 hÀnde det sig, vid den övliga lottningen om de prÀsterliga sysslorna, att det tillföll honom att gÄ in i Herrens tempel och tÀnda rökelsen.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrÀttades.
11 DÄ visade sig för honom en Herrens Àngel, stÄende pÄ högra sidan om rökelsealtaret.
12 Och nÀr Sakarias sÄg honom, blev han förskrÀckt, och fruktan föll över honom.
13 Men Àngeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön Àr hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
14 Och han skall bliva dig till glÀdje och fröjd, och mÄnga skola glÀdja sig över hans födelse.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
16 Och mÄnga av Israels barn skall han omvÀnda till Herren, deras Gud.
17 Han skall gÄ framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vÀnda fÀdernas hjÀrtan till barnen' och omvÀnda de ohörsamma till de rÀttfÀrdigas sinnelag, sÄ att han skaffar Ät Herren ett vÀlberett folk.»
18 DÄ sade Sakarias till Àngeln: »Varav skall jag veta detta? Jag Àr ju sjÀlv gammal, och min hustru Àr kommen till hög Älder.»
19 Ăngeln svarade och sade till honom: »Jag Ă€r Gabriel, som stĂ„r inför Gud, och jag Ă€r utsĂ€nd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
20 Och se, Ànda till den dag dÄ detta sker skall du vara mÄllös och icke kunna tala, dÀrför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
21 Och folket stod och vÀntade pÄ Sakarias och förundrade sig över att han sÄ lÀnge dröjde i templet;
22 och nÀr han kom ut, kunde han icke tala till dem. DÄ förstodo de att han hade sett nÄgon syn i templet. Och han tecknade Ät dem och förblev stum.
23 Och nÀr tiden för hans tjÀnstgöring hade gÄtt till Ànda, begav han sig hem.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem mÄnader;
25 och hon sade: »SÄ har Herren gjort med mig nu, dÄ han har sett till min smÀlek bland mÀnniskorna, för att borttaga den.»
26 I sjÀtte mÄnaden blev Àngeln Gabriel sÀnd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Och Àngeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenÄdade! Herren Àr med dig.»
29 Men hon blev mycket förskrÀckt vid hans ord och tÀnkte pÄ vad denna hÀlsning mÄnde innebÀra.
30 DÄ sade Àngeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nÄd för Gud.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och pÄ hans rike skall ingen Ànde vara.»
34 DÄ sade Maria till Àngeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av nÄgon man.»
35 Ăngeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft frĂ„n den Högste skall överskygga dig; dĂ€rför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
36 Och se, jÀmvÀl din frÀnka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu pÄ sin Älderdom; och detta Àr sjÀtte mÄnaden för henne, som sÀges vara ofruktsam.
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
38 DÄ sade Maria: »Se, jag Àr Herrens tjÀnarinna; ske mig sÄsom du har sagt.» Och Àngeln lÀmnade henne.
39 En av de nÀrmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40 Och hon trÀdde in i Sakarias' hus och hÀlsade Elisabet.
41 NÀr dÄ Elisabet hörde Marias hÀlsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
42 och brast ut och ropade högt och sade: »VÀlsignad vare du bland kvinnor, och vÀlsignad din livsfrukt!
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44 Se, nÀr ljudet av din hÀlsning nÄdde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
45 Och salig Àr du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt frÄn Herren.»
46 DÄ sade Maria: »Min sjÀl prisar storligen Herren,
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min FrÀlsare.
48 Ty han har sett till sin tjÀnarinnas ringhet; och se, hÀrefter skola alla slÀkten prisa mig salig.
49 Ty den MÀktige har gjort stora ting med mig, och heligt Àr hans namn.
50 Hans barmhÀrtighet varar frÄn slÀkte till slÀkte över dem som frukta honom.
51 Han har utfört vÀldiga gÀrningar med sin arm, han har förskingrat dem som tÀnkte övermodiga tankar i sina hjÀrtan.
52 HÀrskare har han störtat frÄn deras troner, och ringa mÀn har han upphöjt;
53 hungriga har han mÀttat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma hÀnder.
54 Han har tagit sig an sin tjÀnare Israel och tÀnkt pÄ att bevisa barmhÀrtighet
55 mot Abraham och mot hans sÀd till evig tid, efter sitt löfte till vÄra fÀder.»
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre mÄnader och vÀnde dÀrefter hem igen.
57 SÄ var nu för Elisabet tiden inne, dÄ hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Och nÀr hennes grannar och frÀnder fingo höra att Herren hade bevisat henne sÄ stor barmhÀrtighet, gladde de sig med henne.
59 Och pÄ Ättonde dagen kommo de för att omskÀra barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
61 DÄ sade de till henne: »I din slÀkt finnes ju ingen som har det namnet.»
62 Och de frÄgade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 DÄ begÀrde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes Àr hans namn.» Och alla förundrade sig.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Och deras grannar betogos alla av hÀpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 Och alla som hörde det lade mÀrke dÀrtill och sade: »Vad mÄnde vÀl varda av detta barn?» OcksÄ var ju Herrens hand med honom.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 och som har upprÀttat Ät oss ett frÀlsningens horn i sin tjÀnare Davids hus,
70 sÄsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
71 Ty han ville frÀlsa oss frÄn vÄra ovÀnner och ur alla vÄra motstÄndares hand,
72 och sÄ göra barmhÀrtighet med vÄra fÀder och tÀnka pÄ sitt heliga förbund,
73 vad han med ed hade lovat för vÄr fader Abraham,
74 Han ville beskÀra oss att fÄ tjÀna honom utan fruktan, frÀlsta ur vÄra ovÀnners hand,
75 ja, att göra tjÀnst inför honom i helighet och rÀttfÀrdighet i alla vÄra dagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gÄ framför Herren och bereda vÀgar för honom,
77 till att giva hans folk kunskap om frÀlsning, i det att deras synder bliva dem förlÄtna.
78 SÄ skall ske för vÄr Guds förbarmande kÀrleks skull, som skall lÄta ett ljus gÄ upp och skÄda ned till oss frÄn höjden,
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och sÄ styra vÄra fötter in pÄ fridens vÀg.»
80 Och barnet vÀxte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag dÄ han skulle trÀda fram för Israel.