1 DÀrefter utsÄg Herren sjuttiotvÄ andra och sÀnde ut dem framför sig, tvÄ och tvÄ, till var stad och ort dit han sjÀlv tÀnkte komma
2 »Skörden Àr mycken, men arbetarna Àro fÄ. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sÀnder ut arbetare till sin skörd.
3 GÄn Ästad. Se, jag sÀnder eder sÄsom lamm mitt in ibland ulvar.
4 BÀren ingen penningpung, ingen rÀnsel, inga skor, och hÀlsen icke pÄ nÄgon under vÀgen.
5 Men nÀr I kommen in i nÄgot hus, sÄ sÀgen först: 'Frid vare över detta hus.'
6 Om dÄ nÄgon finnes dÀrinne, som Àr frid vÀrd, sÄ skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, sÄ skall den vÀnda tillbaka över eder sjÀlva.
7 Och stannen kvar i det huset, och Àten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren Àr vÀrd sin lön. GÄn icke ur hus i hus.
8 Och nÀr I kommen in i nÄgon stad dÀr man tager emot eder, sÄ Àten vad som sÀttes fram Ät eder,
9 och boten de sjuka som finnas dÀr, och sÀgen till dem: 'Guds rike Àr eder nÀra.'
10 Men nÀr I kommen in i nÄgon stad dÀr man icke tager emot eder, sÄ gÄn ut pÄ dess gator och sÀgen:
11 'Till och med det stoft som lÄder vid vÄra fötter ifrÄn eder stad skaka vi av oss Ät eder. Men det mÄn I veta, att Guds rike Àr nÀra.'
12 Jag sÀger eder att det för Sodom skall pÄ 'den dagen' bliva drÀgligare Àn för den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgÀrningar som Àro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, sÄ skulle de för lÀnge sedan hava suttit i sÀck och aska och gjort bÀttring.
14 Men ocksÄ skall det vid domen bliva drÀgligare för Tyrus och Sidon Àn för eder.
15 Och du. Kapernaum, skall vÀl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket mÄste du fara. --
16 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sÀnt mig.»
17 Och de sjuttiotvÄ kommo tillbaka, uppfyllda av glÀdje, och sade: »Herre, ocksÄ de onda andarna Àro oss underdÄniga genom ditt namn.»
18 DÄ sade han till dem: »Jag sÄg Satan falla ned frÄn himmelen sÄsom en ljungeld.
19 Se, jag har givit eder makt att trampa pÄ ormar och skorpioner och att förtrampa all ovÀnnens hÀrsmakt, och han skall icke kunna göra eder nÄgon skada.
20 Dock, glÀdjens icke över att Ànglarna Àro eder underdÄniga, utan glÀdjens över att edra namn Àro skrivna i himmelen.»
21 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du vÀl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; sÄ har ju varit ditt behag.
22 Allt har av min Fader blivit för trott Ät mig. Och ingen kÀnner vem Sonen Àr utom Fadern, ej heller vem Fadern Àr, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom kÀnd.»
23 Sedan vÀnde han sig till lÀrjungarna, nÀr han var allena med dem och sade: »Saliga Àro de ögon som se det I sen.
24 Ty jag sÀger eder: MÄnga profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.»
25 Men en lagklok stod upp och ville snÀrja honom och sade: »MÀstare, vad skall jag göra för att fÄ evigt liv till arvedel?»
26 DÄ sade han till honom: »Vad Àr skrivet i lagen? Huru lÀser du?»
27 Han svarade och sade: »'Du skall Àlska Herren, din Gud, av allt ditt hjÀrta och av all din sjÀl och av all din kraft och av allt ditt förstÄnd och din nÀsta sÄsom dig sjÀlv.'»
28 Han sade till honom: »RÀtt svarade du. Gör det, sÄ fÄr du leva,
29 DÄ ville han rÀttfÀrdiga sig och sade till Jesus: »Vilken Àr dÄ min nÀsta?»
30 Jesus svarade och sade: »En man begav sig frÄn Jerusalem ned till Jeriko, men rÄkade ut för rövare, som togo ifrÄn honom hans klÀder och dÀrtill slogo honom; dÀrefter gingo de sin vÀg och lÀto honom ligga dÀr halvdöd.
31 SÄ hÀnde sig att en prÀst fÀrdades samma vÀg; och nÀr han fick se honom, gick han förbi.
32 Likaledes ock en levit: nÀr denne kom till det stÀllet och fick se honom, gick han förbi.
33 Men en samarit, som fÀrdades samma vÀg, kom ocksÄ dit dÀr han lÄg; och nÀr denne fick se honom, ömkade han sig över honom
34 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sÄr och förband dem. Sedan lyfte han upp honom pÄ sin Äsna och förde honom till ett hÀrbÀrge och skötte honom.
35 Morgonen dÀrefter tog han fram tvÄ silverpenningar och gav dem Ät vÀrden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar pÄ honom skall jag betala dig, nÀr jag kommer tillbaka.' --
36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nÀsta, som hade fallit i rövarhÀnder?»
37 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhÀrtighet.» DÄ sade Jesus till honom: »GÄ du och gör sammalunda.»
38 NÀr de nu voro pÄ vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
39 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde pÄ hans ord.
40 Men Marta var upptagen av mÄngahanda bestyr för att tjÀna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frÄgar du icke efter att min syster har lÀmnat alla bestyr Ät mig allena? SÀg nu till henne att hon hjÀlper mig.»
41 DÄ svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mÄngahanda,
42 men allenast ett Àr nödvÀndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrÄn henne.»