1 NÀr han en gÄng uppehöll sig pÄ ett stÀlle för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lÀrjungar till honom: »Herre, lÀr oss att bedja, sÄsom ock Johannes lÀrde sina lÀrjungar.»
2 DÄ sade han till dem: »NÀr I bedjen, skolen I sÀga sÄ: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
3 vÄrt dagliga bröd giv oss var dag;
4 och förlÄt oss vÄra synder, ty ocksÄ vi förlÄta var och en som Àr oss nÄgot skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
5 Ytterligare sade han till dem: »Om nÄgon av eder har en vÀn och mitt i natten kommer till denne och sÀger till honom: 'KÀre vÀn, lÄna mig tre bröd;
6 ty en av mina vÀnner har kommit resande till mig, och jag har intet att sÀtta fram Ät honom'
7 sÄ svarar kanske den andre inifrÄn huset och sÀger: 'Gör mig icke omak; dörren Àr redan stÀngd, och bÄde jag och mina barn hava gÄtt till sÀngs; jag kan icke stÄ upp och göra dig nÄgot.'
8 Men jag sÀger eder: Om han Àn icke, av det skÀlet att han Àr hans vÀn, vill stÄ upp och giva honom nÄgot, sÄ kommer han likvÀl, dÀrför att den andre Àr sÄ pÄtrÀngande, att stÄ upp och giva honom sÄ mycket han behöver.
9 LikasÄ sÀger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplÄtet.
10 Ty var och en som beder, han fÄr; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplÄtet.
11 Finnes bland eder nÄgon fader, som nÀr hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk rÀcker honom en orm,
12 eller som rÀcker honom en skorpion, nÀr han beder om ett Àgg?
13 Om nu I, som Àren onda, förstÄn att giva edra barn goda gÄvor, huru mycket mer skall icke dÄ den himmelske Fadern giva helig ande Ät dem som bedja honom!»
14 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och nÀr den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.
15 Men nÄgra av dem sade: »Det Àr med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»
16 Och nÄgra andra ville sÀtta honom pÄ prov och begÀrde av honom ett tecken frÄn himmelen.
17 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig sjÀlvt bliver förött, sÄ att hus faller pÄ hus.
18 Om nu Satan har kommit i strid med sig sjÀlv, huru kan dÄ hans rike hava bestÄnd? I sÀgen ju att det Àr med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.
19 Men om det Àr med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva dÄ edra egna anhÀngare ut dem? De skola alltsÄ vara edra domare.
20 Om det Äter Àr med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, sÄ har ju Guds rike kommit till eder. --
21 NÀr en stark man, fullt vÀpnad, bevakar sin gÄrd, dÄ Àro hans Àgodelar fredade.
22 Men om nÄgon som Àr starkare Àn han angriper honom och övervinner honom, sÄ tager denne ifrÄn honom alla vapnen, som han förtröstade pÄ, och skiftar ut bytet efter honom.
23 Den som icke Àr med mig, han Àr emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
24 NÀr en oren ande har farit ut ur en mÀnniska, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men dÄ han icke finner nÄgon, sÀger han: 'Jag vill vÀnda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrÄn.'
25 Och nÀr han kommer dit och finner det fejat och prytt,
26 dÄ gÄr han Ästad och tager med sig sju andra andar, som Àro vÀrre Àn han sjÀlv, och de gÄ ditin och bo dÀr; och sÄ bliver för den mÀnniskan det sista vÀrre Àn det första.»
27 NÀr han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt Àr det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»
28 Men han svarade: »Ja, saliga Àr de som höra Guds ord och gömma det.»
29 Men nÀr folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta slÀkte Àr ett ont slÀkte Det begÀr ett tecken, men intet annat tecken skall givas det Àn Jonas' tecken.
30 Ty sÄsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, sÄ skall ock MÀnniskosonen vara ett tecken för detta slÀkte.
31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen trÀda fram tillsammans med detta slÀktes mÀn och bliva dem till dom. Ty hon kom frÄn jordens Ànda för att höra Salomos visdom; och se, har Àr vad som Àr mer Àn Salomo.
32 Ninevitiska mÀn skola vid domen trÀda fram tillsammans med detta slÀkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bÀttring vid Jonas' predikan; och se, hÀr Àr vad som Àr mer Àn Jonas.
33 Ingen tÀnder ett ljus och sÀtter det pÄ en undangömd plats eller under skÀppan, utan man sÀtter det pÄ ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.
34 Ditt öga Àr kroppens lykta. NÀr ditt öga Àr friskt, dÄ har ock hela din kropp ljus; men nÀr det Àr fördÀrvat, dÄ Àr ock din kropp höljd i mörker.
35 Se dÀrför till, att ljuset som du har i dig icke Àr mörker.
36 Om sÄ hela din kropp fÄr ljus och icke har nÄgon del höljd i mörker, dÄ har den ljus i sin helhet, sÄsom nÀr en lykta lyser dig med sitt klara sken.»
37 Under det att han sÄ talade, inbjöd en farisé honom till mÄltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
38 Men nÀr fariséen sÄg att han icke tvÄdde sig före mÄltiden, förundrade han sig.
39 DÄ sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bÀgaren och fatet rent, medan edert inre Àr fullt av rofferi och ondska.
40 I dÄrar, har icke han som har gjort det yttre ocksÄ gjort det inre?
41 Given fastmer sÄsom allmosa vad inuti kÀrlet Àr; först dÄ bliver allt hos eder rent.
42 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddvÀxter, men icke akten pÄ rÀtten och pÄ kÀrleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlÄta det andra.
43 Ve eder, I fariséer, som gÀrna viljen sitta frÀmst i synagogorna och gÀrna viljen bliva hÀlsade pÄ torgen!
44 Ve eder, I som Àren lika gravar som ingen kan mÀrka, och över vilka mÀnniskorna gÄ fram utan att veta det!»
45 DÄ tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »MÀstare, nÀr du sÄ talar, skymfar du ocksÄ oss.»
46 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som pÄ mÀnniskorna lÀggen bördor, svÄra att bÀra, men sjÀlva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!
47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fÀder drÀpte!
48 SÄ bÀren I dÄ vittnesbörd om edra fÀders gÀrningar och gillen dem; ty om de drÀpte profeterna, sÄ byggen I upp deras gravar.
49 DÀrför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sÀnda till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de drÀpa, och andra skola de förfölja.
50 Och sÄ skall av detta slÀkte utkrÀvas alla profeters blod, allt det som Àr utgjutet frÄn vÀrldens begynnelse,
51 Ànda ifrÄn Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag sÀger eder: Det skall utkrÀvas av detta slÀkte.
52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! SjÀlva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»
53 NÀr han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gÄvo sig i strid med honom om mÄnga stycken;
54 de sökte nÀmligen efter tillfÀlle att kunna anklaga honom.