1 DÄ nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, sÄ att de trampade pÄ varandra, tog han till orda och sade, nÀrmast till sina lÀrjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det Àr för skrymteri.
2 Intet Àr förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet Àr fördolt, som icke skall bliva kÀnt.
3 DÀrför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i nÄgons öra i kammaren, det skall bliva utropat pÄ taken.
4 Men jag sÀger eder, mina vÀnner: Frukten icke för dem som vÀl kunna drÀpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra nÄgot mer.
5 Jag vill lÀra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har drÀpt, ocksÄ kasta i Gehenna. Ja, jag sÀger eder: Honom skolen I frukta. --
6 SÀljas icke fem sparvar för tvÄ skÀrvar? Och icke en av dem Àr förgÀten hos Gud.
7 Men pÄ eder Àro till och med huvudhÄren allasammans rÀknade. Frukten icke; I Àren mer vÀrda Àn mÄnga sparvar.
8 Och jag sÀger eder: Var och en som bekÀnner mig inför mÀnniskorna, honom skall ock MÀnniskosonen kÀnnas vid inför Guds Ànglar.
9 Men den som förnekar mig inför mÀnniskorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds Ànglar.
10 Och om nÄgon sÀger nÄgot mot MÀnniskosonen, sÄ skall det bliva honom förlÄtet; men den som hÀdar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlÄtet.
11 Men nÀr man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, sÄ gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen sÀga;
12 ty den helige Ande skall i samma stund lÀra eder vad I skolen sÀga.»
13 Och en man i folkhopen sade till honom: »MÀstare, sÀg till min broder att han skiftar arvet med mig.»
14 Men han svarade honom: »Min vÀn, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»
15 DÀrefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en mÀnniskas liv beror icke dÀrpÄ att hon har överflöd pÄ Àgodelar.»
16 Och han framstÀllde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens Äkrar buro ymniga skördar.
17 Och han tÀnkte vid sig sjÀlv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbÀrga min skörd.'
18 DÀrefter sade han: 'SÄ vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.
19 Sedan vill jag sÀga till min sjÀl: KÀra sjÀl, du har mycket gott för varat för mÄnga Är; giv dig nu ro, Àt, drick och var glad.
20 Men Gud sade till honom: 'Du dÄre, i denna natt skall din sjÀl utkrÀvas av dig; vem skall dÄ fÄ vad du har samlat i förrÄd?' --
21 SÄ gÄr det den som samlar skatter Ät sig sjÀlv, men icke Àr rik inför Gud.»
22 Och han sade till sina lÀrjungar: »DÀrför sÀger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen Àta, ej heller för eder kropp, vad I skolen klÀda eder med.
23 Livet Àr ju mer Àn maten, och kroppen mer Àn klÀderna.
24 Given akt pÄ korparna: de sÄ icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likvÀl föder Gud dem. Huru mycket mer Àren icke I Àn fÄglarna!
25 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lÀgga en aln till sin livslÀngd?
26 FörmÄn I nu icke ens det som minst Àr, varför gören I eder dÄ bekymmer för det övriga?
27 Given akt pÄ liljorna, huru de varken spinna eller vÀva; och likvÀl sÀger jag eder att icke ens Salomo i all sin hÀrlighet var sÄ klÀdd som en av dem.
28 KlÀder nu Gud sÄ grÀset pÄ marken, vilket i dag stÄr och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han dÄ icke klÀda eder, I klentrogne!
29 Söken dÀrför icke heller I efter vad I skolen Àta, eller vad I skolen dricka, och begÀren icke vad som Àr för högt.
30 Efter allt detta söka ju hedningarna i vÀrlden, och eder Fader vet att I behöven detta.
31 Nej, söken efter hans rike, sÄ skall ocksÄ detta andra tillfalla eder.
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.
33 SÀljen vad I Àgen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv nÄr, och dÀr man icke fördÀrvar.
34 Ty dÀr eder skatt Àr, dÀr komma ock edra hjÀrtan att vara.
35 Haven edra lÀnder omgjordade och edra lampor brinnande.
36 Och varen I lika tjÀnare som vÀnta pÄ att deras herre skall bryta upp frÄn bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, nÀr han kommer och klappar.
37 Saliga Àro de tjÀnare som deras herre finner vakande, nÀr han kommer. Sannerligen sÀger jag eder: Han skall fÀsta upp sin klÀdnad och lÄta dem taga plats vid bordet och sjÀlv gÄ fram och betjÀna dem.
38 Och vare sig han kommer under den andra nattvÀkten eller under den tredje och finner dem sÄ göra -- saliga Àro de dÄ.
39 Men det förstÄn I vÀl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, sÄ tillstadde han icke att nÄgon bröt sig in i hans hus.
40 SÄ varen ock I redo ty i en stund dÄ I icke vÀnten det skall MÀnniskosonen komma.»
41 DÄ sade Petrus: »Herre, Àr det om oss som du talar i denna liknelse, eller Àr det om alla?»
42 Herren svarade: »Finnes nÄgon trogen och förstÄndig förvaltare, som av sin herre kan sÀttas över hans husfolk, för att i rÀtt tid giva dem deras bestÀmda kost --
43 salig Àr dÄ den tjÀnaren, om hans herre, nÀr han kommer, finner honom göra sÄ.
44 Sannerligen sÀger jag eder: Han skall sÀtta honom över allt vad han Àger.
45 Men om sÄ Àr, att tjÀnaren sÀger i sitt hjÀrta: 'Min herre kommer icke sÄ snart', och han begynner att slÄ de andra tjÀnarna och tjÀnarinnorna och att Àta och dricka sÄ att han bliver drucken,
46 dÄ skall den tjÀnarens herre komma pÄ en dag dÄ han icke vÀntar det, och i en stund dÄ han icke tÀnker sig det, och han skall lÄta hugga honom i stycken och lÄta honom fÄ sin del med de otrogna. --
47 Och den tjÀnare som hade fÄtt veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med mÄnga slag.
48 Men den som, utan att hava fÄtt veta hans vilja, gjorde vad som val slag vÀrt, han skall bliva straffad med allenast fÄ slag. Var och en Ät vilken mycket Àr givet, av honom skall mycket varda utkrÀvt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.
49 Jag har kommit för att tÀnda en eld pÄ jorden; och huru gÀrna ville jag icke att den redan brunne!
50 Men jag mÄste genomgÄ ett dop; och huru Àngslas jag icke, till dess att det Àr fullbordat!
51 Menen I att jag har kommit för att skaffa frid pÄ jorden? Nej, sÀger jag eder, fastmer söndring.
52 Ty om fem finnas i samma hus, skola de hÀrefter vara söndrade frÄn varandra, sÄ att tre stÄ mot tvÄ Och tvÄ mot tre:
53 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svÀrmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svÀrmoder.
54 Han hade ocksÄ till folket: »NÀr I sen ett moln stiga upp i vÀster, sÀgen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker sÄ.
55 Och nÀr I sen sunnanvind blÄsa, sÀgen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.
56 I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstÄn I att tyda; huru kommer det dÄ till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
57 Varför lÄten I icke edert eget inre döma om vad rÀtt Àr?
58 NÀr du gÄr till en överhetsperson med din motpart, sÄ gör dig under vÀgen all möda att bliva förlikt med denne, sÄ att han icke drager dig fram inför domaren; dÄ hÀnder att domaren överlÀmnar dig Ät rÀttstjÀnaren, och att rÀttstjÀnaren kastar dig i fÀngelse.
59 Jag sÀger dig: Du skall icke slippa ut dÀrifrÄn, förrÀn du har betalt Ànda till den yttersta skÀrven.»