1 Vid samma tid kommo nÄgra och berÀttade för honom om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 DÄ svarade han och sade till dem: »Menen I att dessa galiléer voro större syndare Àn alla andra galiléer, eftersom de fingo lida sÄdant?
3 Nej, sÀger jag eder; men om I icke gören bÀttring, skolen I alla sammalunda förgÄs.
4 Eller de aderton som dödades, nÀr tornet i Siloam föll pÄ dem, menen I att de voro mer brottsliga Àn alla andra mÀnniskor som bo i Jerusalem?
5 Nej, sÀger jag eder; men om I icke gören bÀttring, skolen I alla sammalunda förgÄs.»
6 Och han framstÀllde denna liknelse: »En man hade ett fikontrÀd planterat i sin vingÄrd; och han kom och sökte frukt dÀrpÄ, men fann ingen.
7 DÄ sade han till vingÄrdsmannen: 'Se, nu i tre Är har jag kommit och sökt frukt pÄ detta fikontrÀd, utan att finna nÄgon. Hugg bort det. Varför skall det dÀrjÀmte fÄ utsuga jorden?'
8 Men vingÄrdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, lÄt det stÄ kvar ocksÄ detta Är, för att jag under tiden mÄ grÀva omkring det och göda det;
9 kanhÀnda skall det sÄ till nÀsta Ä bÀra frukt. Varom icke, sÄ mÄ du dÄ hugga bort det.'»
10 NÀr han en gÄng pÄ sabbaten undervisade i en synagoga,
11 var dÀr en kvinna som i aderton Är hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var sÄ hopkrumpen, att hon alls icke kunde rÀta upp sin kropp.
12 DÄ nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne »Kvinna, du Àr fri ifrÄn din sjuk dom»,
13 och han lade dÀrvid hÀnderna pÄ henne. Och strax rÀtade hon upp sig och prisade Gud.
14 Men det förtröt synagogförestÄndaren att Jesus pÄ sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sex dagar finnas, pÄ vilka man bör arbeta. PÄ dem mÄn I alltsÄ komma och lÄta bota eder, men icke pÄ sabbatsdagen.
15 DÄ svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var och en av eder pÄ sabbaten sin oxe eller Äsna frÄn krubban och leder den bort för att vattna den?
16 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hÄllit bunden nu i aderton Är, skulle dÄ icke hon pÄ sabbatsdagen fÄ lösas frÄn sin boja?»
17 NÀr han sade detta, blygdes alla hans motstÄndare; och allt folket gladde sig över alla de hÀrliga gÀrningar som gjordes av honom.
18 SÄ sade han dÄ: »Vad Àr Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?
19 Det Àr likt ett senapskorn som en man tager och lÀgger ned i sin trÀdgÄrd, och det vÀxer och bliver ett trÀd, och himmelens fÄglar bygga sina nÀsten pÄ dess grenar.»
20 Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid?
21 Det Àr likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skÀppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
22 Och han vandrade frÄn stad till stad och frÄn by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin fÀrd till Jerusalem.
23 Och nÄgon frÄgade honom: »Herre, Àr det allenast fÄ som bliva frÀlsta?» DÄ svarade han dem:
24 »KÀmpen för att komma in genom den trÄnga dörren; ty mÄnga, sÀger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmÄ det.
25 Om husbonden har stÄtt upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och stÀllen eder dÀrutanför och klappen pÄ dörren och sÀgen: 'Herre, lÄt upp för oss', sÄ skall han svara och sÀga till eder: 'Jag vet icke varifrÄn I Àren.'
26 Och I skolen dÄ sÀga: 'Vi hava ju Àtit och druckit med dig, och du har undervisat pÄ vÄra gator.'
27 Men han skall svara: 'Jag sÀger eder: Jag vet icke varifrÄn I Àren; gÄn bort ifrÄn mig, alla I ogÀrningsmÀn.'
28 DÀr skall dÄ bliva grÄt och tandagnisslan, nÀr I fÄn se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder sjÀlva utkastade.
29 Ja, mÀnniskor skola komma frÄn öster och vÀster, frÄn norr och söder och bliva bordsgÀster i Guds rike.
30 Och se, dÄ skola somliga som Àro de sista bliva de första, och somliga som Àro de första bliva de sista.
31 I samma stund kommo nÄgra fariséer fram och sade till honom: »Begiv dig Ästad bort hÀrifrÄn; ty Herodes vill drÀpa dig.»
32 DÄ svarade han dem: »GÄn och sÀgen den rÀven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först pÄ tredje dagen Àr fÀrdig.
33 Men jag mÄste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det Àr icke i sin ordning att en profet förgöres annorstÀdes Àn i Jerusalem. --
34 Jerusalem, Jerusalem, du som drÀper profeterna och stenar dem som Àro sÀnda till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat.
35 Se, edert hus skall komma att stÄ övergivet. Men jag sÀger eder: I skolen icke se mig, förrÀn den tid kommen, dÄ I sÀgen: 'VÀlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'