1 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
2 Men fariséerna och de skriftlÀrde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och Àter med dem.»
3 DÄ framstÀllde han för dem denna liknelse; han sade:
4 »Om ibland eder finnes en man som har hundra fÄr, och han förlorar ett av dem, lÀmnar han icke dÄ de nittionio i öknen och gÄr och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
5 Och nÀr han har funnit det, lÀgger han det pÄ sina axlar med glÀdje.
6 Och nÀr han kommer hem, kallar han tillhopa sina vÀnner och grannar och sÀger till dem: 'GlÀdjens med mig, ty jag har funnit mitt fÄr, som var förlorat.'
7 Jag sÀger eder att likasÄ bliver mer glÀdje i himmelen över en enda syndare som gör bÀttring, Àn över nittionio rÀttfÀrdiga som ingen bÀttring behöva.
8 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tÀnder hon icke dÄ upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
9 Och nÀr hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina vÀninnor och grannkvinnor och sÀger: 'GlÀdjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
10 LikasÄ, sÀger jag eder, bliver glÀdje hos Guds Ànglar över en enda syndare som gör bÀttring.
11 Ytterligare sade han: »En man hade tvÄ söner.
12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller pÄ min lott.' DÄ skiftade han sina Àgodelar mellan dem.
13 Och icke lÄng tid dÀrefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for lÄngt bort till ett frÀmmande land. DÀr levde han i utsvÀvningar och förfor sÄ sin förmögenhet.
14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svÀr hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
15 DÄ gick han bort och gav sig under en man dÀr i landet, och denne sÀnde honom ut pÄ sina marker för att vakta svin.
16 Och han Ästundade att fÄ fylla sin buk med de fröskidor som svinen Äto; men ingen gav honom nÄgot.
17 DÄ kom han till besinning och sade: 'Huru mÄnga legodrÀngar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgÄs av hunger!
18 Jag vill stÄ upp och gÄ till min fader och sÀga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
19 jag Àr icke mer vÀrd att kallas din son. LÄt mig bliva sÄsom en av dina legodrÀngar.'
20 SÄ stod han upp och gick till sin fader. Och medan han Ànnu var lÄngt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag Àr icke mer vÀrd att kallas din son.'
22 DÄ sade fadern till sina tjÀnare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klÀdnaden och klÀden honom i den, och sÀtten en ring pÄ hans hand och skor pÄ hans fötter.
23 Och hÀmten den gödda kalven och slakten den, sÄ vilja vi Àta och gör oss glada.
24 Ty denne min son var död, men har fÄtt liv igen; han var förlorad men Àr Äterfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
25 Men hans Àldre son var ute pÄ marken. NÀr denne nu vÀnde tillbaka och hade kommit nÀra huset fick han höra spel och dans.
26 DÄ kallade han till sig en av tjÀnarna och frÄgade vad detta kunde betyda.
27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och dÄ nu din fader har fÄtt honom vÀlbehÄllen tillbaka, har han lÄtit slakta den gödda kalven.'
28 DÄ blev han vred och ville icke gÄ in. Hans fader gick dÄ ut och talade vanligt med honom.
29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i sÄ mÄnga Är har jag nu tjÀnat dig, och aldrig har jag övertrÀtt nÄgot ditt bud; och lik vÀl har du Ät mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vÀnner.
30 Men nÀr denne din son, som har förtÀrt dina Àgodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, sÄ har du för honom lÄtit slakta den gödda kalven.'
31 DÄ sade han till honom: 'Min son, du Àr alltid hos mig, och all mitt Àr ditt.
32 Men nu mÄste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fÄtt liv igen, han var förlorad, men Àr Äterfunnen.'»