1 Han sade ocksÄ till sina lÀrjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans Àgodelar.
2 DÄ kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad Àr det jag hör om dig? Gör rÀkenskap för din förvaltning; ty du kan icke lÀngre fÄ vara förvaltare.'
3 Men förvaltaren sade vid sig sjÀlv: 'Vad skall jag göra, dÄ min herre nu tager ifrÄn mig förvaltningen? GrÀva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man mÄ upptaga mig i sina hus, nÀr jag bliver avsatt ifrÄn förvaltningen.'
5 Och han kallade till sig sin herres gÀldenÀrer, var och en sÀrskilt. Och han frÄgade den förste: 'Huru mycket Àr du skyldig min herre?'
6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' DÄ sade han till honom: 'Tag hÀr ditt skuldebrev, och sÀtt dig nu strax ned och skriv femtio.'
7 Sedan frÄgade han en annan: 'och du, huru mycket Àr du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' DÄ sade han till honom: 'Tag hÀr ditt skuldebrev och skriv Ättio.'
8 Och husbonden prisade den orÀttrÄdige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsÄlders barn skicka sig klokare mot sitt slÀkte Àn ljusets barn.
9 Och jag sÀger eder: Skaffen eder vÀnner medelst den orÀttrÄdige Mamons goda, för att de, nÀr detta har tagit slut, mÄ taga emot eder i de eviga hyddorna.
10 Den som Àr trogen i det minsta, han Àr ock trogen i vad mer Àr, och den som Àr orÀttrÄdig i det minsta, han Àr ock orÀttrÄdig i vad mer Àr.
11 Haven I nu icke varit trogna, nÀr det gÀllde den orÀttrÄdige Mamons goda, vem vill dÄ betro eder det sannskyldiga goda?
12 Och haven I icke varit trogna, nÀr det gÀllde vad som tillhörde en annan, vem vill dÄ giva eder det som hör eder till?
13 Ingen som tjÀnar kan tjÀna tvÄ herrar; ty antingen kommer han dÄ att hata den ene och Àlska den andre, eller kommer han att hÄlla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjÀna bÄde Gud och Mamon.»
14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkÀra, och de drevo dÄ gÀck med honom.
15 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rÀttfÀrdiga inför mÀnniskorna. Men Gud kÀnner edra hjÀrtan; ty det som bland mÀnniskor Àr högt Àr en styggelse inför Gud.
16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
17 Men snarare kunna himmel och jord förgÄs, Àn en enda prick av lagen kan falla bort.
18 Var och en som skiljer sig frÄn sin hustru och tager sig en annan hustru, han begÄr Àktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som Àr skild frÄn sin man, han begÄr Àktenskapsbrott.
19 Det var en rik man som klÀdde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glÀdje och prakt.
20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, lÄg vid hans port, full av sÄr,
21 och Ästundade att fÄ stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrÄn den rike mannens bord. Ja, det gick sÄ lÄngt att hundarna kommo och slickade hans sÄr.
22 SÄ hÀnde sig att den fattige dog och blev förd av Ànglarna till Abrahams sköte. OcksÄ den rike dog och blev begraven.
23 NÀr han nu lÄg i dödsriket och plÄgades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham lÄngt borta och Lasarus i hans sköte.
24 DÄ ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sÀnd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svÄrt i dessa lÄgor.'
25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihÄg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus dÀremot vad ont var; nu Äter fÄr han hÀr hugnad, under det att du pinas.
26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg Àr satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över hÀrifrÄn till eder icke skola kunna det, och för att ej heller nÄgon dÀrifrÄn skall kunna komma över till oss.»
27 DÄ sade han: 'SÄ beder jag dig dÄ, fader, att du sÀnder honom till min faders hus,
28 dÀr jag har fem bröder, och lÄter honom varna dem, sÄ att icke ocksÄ de komma till detta pinorum.'
29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem mÄ de lyssna till.'
30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om nÄgon kommer till dem frÄn de döda, sÄ skola de göra bÀttring.'
31 DÄ sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, sÄ skola de icke heller lÄta övertyga sig, om nÄgon uppstÄr frÄn de döda.'»