1 Och han framstÀllde för dem en liknelse, för att lÀra dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för nÄgon mÀnniska.
3 I samma stad fanns ock en Ànka som Äter och Äter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rÀtt av min motpart.'
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sjÀlv: 'Det mÄ nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för nÄgon mÀnniska;
5 likvÀl, eftersom denna Ànka Àr mig sÄ besvÀrlig, vill jag ÀndÄ skaffa henne rÀtt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
6 Och Herren tillade: »Hören vad den orÀttfÀrdige domaren hÀr sÀger.
7 Skulle dÄ Gud icke skaffa rÀtt Ät sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tÄlamod med dem?
8 Jag sÀger eder: Han skall snart skaffa dem rÀtt. Men skall vÀl MÀnniskosonen, nÀr han kommer, finna tro hÀr pÄ jorden?»
9 Ytterligare framstÀllde han denna liknelse för somliga som förtröstade pÄ sig sjÀlva och menade sig vara rÀttfÀrdiga, under det att de föraktade andra:
10 »TvÄ mÀn gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11 Fariséen trÀdde fram och bad sÄ för sig sjÀlv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke Àr sÄsom andra mÀnniskor, rövare, orÀttrÄdiga, Àktenskapsbrytare, ej heller sÄsom denne publikan.
12 Jag fastar tvÄ gÄnger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvÀrvar.'
13 Men publikanen stod lÄngt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14 Jag sÀger eder: Denne gick hem igen rÀttfÀrdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
15 Man bar fram till honom ocksÄ spÀda barn, för att han skulle röra vid dem; men nÀr hans lÀrjungar sÄgo detta, visade de bort dem.
16 DÄ kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »LÄten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sÄdana till.
17 Sannerligen sÀger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike sÄsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
18 Och en överhetsperson frÄgade honom och sade: »Gode MÀstare, vad skall jag göra för att fÄ evigt liv till arvedel?»
19 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen Àr god utom Gud allena.
20 Buden kÀnner du: 'Du skall icke begÄ Àktenskapsbrott', 'Du skall icke drÀpa', 'Du skall icke stjÀla', 'Du skall icke bÀra falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
21 DÄ svarade han: »Allt detta har jag hÄllit frÄn min ungdom.»
22 NÀr Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett ÄterstÄr dig Ànnu: sÀlj allt vad du Àger och dela ut Ät de fattiga; dÄ skall du fÄ en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
23 Men nÀr han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
24 DÄ nu Jesus sÄg huru det var med honom, sade han: »Huru svÄrt Àr det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25 Ja, det Àr lÀttare för en kamel att komma in genom ett nÄlsöga, Àn för den som Àr rik att komma in i Guds rike.»
26 DÄ sade de som hörde detta: »Vem kan dÄ bliva frÀlst?»
27 Men han svarade: »Vad som Àr omöjligt för mÀnniskor, det Àr möjligt för Gud.»
28 DÄ sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vÄrt och hava följt dig.»
29 Han svarade dem: »Sannerligen sÀger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller förÀldrar eller barn,
30 ingen sÄdan finnes, som icke skall mÄngfaldigt igen redan hÀr i tiden, och i den tillkommande tidsÄldern evigt liv.»
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gÄ nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna Àr skrivet om MÀnniskosonen.
32 Ty han skall bliva överlÀmnad Ät hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
33 och de skola gissla honom och döda honom; men pÄ tredje dagen skall han uppstÄ igen.»
34 Och de förstodo intet hÀrav; ja, detta som han talade var dem sÄ fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35 DÄ han nu nalkades Jeriko, hÀnde sig att en blind man satt vid vÀgen och tiggde.
36 NÀr denne hörde en hop mÀnniskor gÄ dÀr fram, frÄgade han vad det var.
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus frÄn Nasaret som kom pÄ vÀgen.
38 DÄ ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
39 Och de som gingo framför tillsade honom strÀngeligen att han skulle tiga; men han ropade Ànnu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
40 DÄ stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och nÀr han hade kommit fram, frÄgade han honom:
41 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, lÄt mig fÄ min syn.»
42 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjÀlpt dig.»
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som sÄg detta lovade Gud.