1 Och nÀr han sÄg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gÄvor i offerkistorna.
2 DÀrvid fick han ock se huru en fattig Ànka lade ned tvÄ skÀrvar.
3 DÄ sade han: »Sannerligen sÀger jag eder: Denna fattiga Ànka lade dit mer Àn alla de andra.
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned nÄgot bland gÄvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin Àgo.»
5 Och dÄ nÄgra talade om helgedomen, huru den var uppförd av hÀrliga stenar och prydd med helgedomsskÀnker, sade han:
6 »Dagar skola komma, dÄ av allt detta som I nu sen icke skall lÀmnas sten pÄ sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»
7 DÄ frÄgade de honom och sade: »MÀstare, nÀr skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden Àr inne, dÄ detta kommer att ske?»
8 Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty mÄnga skola komma under mitt namn och sÀga: 'Det Àr jag' och: 'Tiden Àr nÀra'. Men följen dem icke.
9 Och nÀr I fÄn höra krigslarm och upprorslarm, sÄ bliven icke förfÀrade; ty sÄdant mÄste först komma, men dÀrmed Àr icke strax Ànden inne.»
10 DÀrefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
11 och det skall bliva stora jordbÀvningar, sÄ ock hungersnöd och farsoter pÄ den ena orten efter den andra, och skrÀcksyner skola visa sig och stora tecken pÄ himmelen.
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sÀtta eder i fÀngelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
13 SÄ skolen I fÄ tillfÀlle att frambÀra vittnesbörd.
14 MÀrken dÀrför noga att I icke förut mÄn göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
15 Ty jag skall giva eder sÄdana ord och sÄdan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stÄ emot eller sÀga nÄgot emot.
16 I skolen bliva förrÄdda till och med av förÀldrar och bröder och frÀnder och vÀnner; och somliga av eder skall man döda.
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men icke ett hÄr pÄ edra huvuden skall gÄ förlorat.
19 Genom att vara stÄndaktiga skolen I vinna edra sjÀlar.
20 Men nÀr I fÄn se Jerusalem omringas av krigshÀrar, dÄ skolen I veta att dess ödelÀggelse Àr nÀra.
21 DÄ mÄ de som Àro i Judeen fly bort till bergen, och de som Àro inne i staden mÄ draga ut dÀrifrÄn och de som Àro ute pÄ landsbygden mÄ icke gÄ ditin.
22 Ty detta Àr en hÀmndens tid, dÄ allt som Àr skrivet skall uppfyllas.
23 Ve dem som Àro havande, eller som giva di pÄ den tiden! Ty stor nöd skall dÄ komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24 Och de skola falla för svÀrdsegg och bliva bortförda i fÄngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider Àro fullbordade.
25 Och tecken skola ske i solen och mÄnen och i stjÀrnorna, och pÄ jorden skall Ängest komma över folken, och de skola stÄ rÄdlösa vid havets och vÄgornas dÄn,
26 dÄ nu mÀnniskor uppgiva andan av förskrÀckelse och Àngslan för det som skall övergÄ vÀrlden; ty himmelens makter skola bÀva.
27 Och dÄ skall man fÄ se 'MÀnniskosonen komma i en sky', med stor makt och hÀrlighet.
28 Men nÀr detta begynner ske, dÄ mÄn I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty dÄ nalkas eder förlossning.»
29 Och han framstÀllde för dem en liknelse: »Sen pÄ fikontrÀdet och pÄ alla andra trÀd.
30 NÀr I fÄn se att de skjuta knopp, dÄ veten I av eder sjÀlva att sommaren redan Àr nÀra.
31 LikasÄ, nÀr I sen detta ske, dÄ kunnen I ock veta att Guds rike Àr nÀra.
32 Sannerligen sÀger jag eder: Detta slÀkte skall icke förgÄs, förrÀn allt detta sker.
33 Himmel och jord skola förgÄs, men mina ord skola aldrig förgÄs.
34 Men tagen eder till vara för att lÄta edra hjÀrtan förtyngas av omÄttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, sÄ att den dagen kommer pÄ eder oförtÀnkt;
35 ty sÄsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
36 Men vaken alltjÀmt, och bedjen att I mÄn kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestÄ inför MÀnniskosonen.»
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade dÀr över natten.
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.