1 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 DÀr begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vÄrt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han sÀger sig vara Messias, en konung.»
3 DĂ„ frĂ„gade Pilatus honom och sade: Ăr du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du sĂ€ger det sjĂ€lv.»
4 Men Pilatus sade till översteprÀsterna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 DÄ blevo de Ànnu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lÀra folket i hela Judeen, allt ifrÄn Galileen och Ànda hit.»
6 NÀr Pilatus hörde detta, frÄgade han om mannen var frÄn Galileen.
7 Och dÄ han fick veta att han var frÄn det land som lydde under Herodes' vÀlde, sÀnde han honom bort till Herodes, som under dessa dalar ocksÄ var i Jerusalem.
8 NÀr Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lÄng tid velat se honom; han hade nÀmligen hört talas om honom, och han hoppades nu att fÄ se honom göra nÄgot tecken.
9 Men fastÀn han stÀllde ganska mÄnga frÄgor pÄ Jesus, svarade denne honom intet.
10 Och översteprÀsterna och de skriftlÀrde stodo dÀr och anklagade honom hÀftigt.
11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt pÄ honom en lysande klÀdnad, sÀnde de honom tillbaka till Pilatus.
12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vÀnner med varandra; Förut hade nÀmligen dem emellan rÄtt ovÀnskap.
13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprÀsterna och rÄdsherrarna och folket
14 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder nÀrvaro anstÀllt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till nÄgot av det som I anklagen honom för.
15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sÀnt honom tillbaka till oss. I sen alltsÄ att denne icke har gjort nÄgot som förtjÀnar döden.
16 DÀrför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
18 DÄ skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 (Denne man hade blivit kastad i fÀngelse pÄ grund av ett upplopp, som hade Àgt rum i staden, och för ett drÄps skull.)
20 à ter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Men de ropade emot honom: »KorsfÀst, korsfÀst honom!»
22 DÄ talade han till dem för tredje gÄngen och frÄgade: »Vad ont har denne dÄ gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till nÄgot som förtjÀnar döden DÀrför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 Men de lÄgo över honom med höga rop och begÀrde att han skulle lÄta korsfÀsta honom; och deras rop blevo honom övermÀktiga.
24 DÄ dömde Pilatus att sÄ skulle ske, som de begÀrde.
25 Och han lösgav den man de begÀrde, den som hade blivit kastad i fÀngelse för upplopp och drÄp; men Jesus utlÀmnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 NÀr de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frÄn Cyrene, som kom utifrÄn marken; pÄ honom lade de korset, för att han skulle bÀra det efter Jesus.
27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem ocksÄ kvinnor som jÀmrade sig och grÀto över honom.
28 DÄ vÀnde Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, grÄten icke över mig, utan grÄten över eder sjÀlva och över edra barn.
29 Ty se, den tid skall komma, dÄ man skall sÀga: 'Saliga Àro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 DÄ skall man begynna sÀga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Ty om han gör sÄ med det friska trÀdet, vad skall icke dÄ ske med det torra!»
32 JÀmvÀl tvÄ andra, tvÄ ogÀrningsmÀn, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Och nÀr de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfÀste de honom dÀr, sÄ ock ogÀrningsmÀnnen, den ene pÄ högra sidan och den andre pÄ vÀnstra.
34 Men Jesus sade. »Fader, förlÄt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans klÀder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Men folket stod och sÄg dÀrpÄ. Och jÀmvÀl rÄdsherrarna drevo gÀck med honom och sade: »Andra har han hjÀlpt; nu mÄ han hjÀlpa sig sjÀlv, om han Àr Guds Smorde, den utvalde.»
36 OcksÄ krigsmÀnnen gingo fram och begabbade honom och rÀckte honom Àttikvin
37 och sade: »Ăr du judarnas konung, sĂ„ hjĂ€lp dig sjĂ€lv.»
38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne Àr judarnas konung.»
39 Och en av de ogÀrningsmÀn som voro dÀr upphÀngda smÀdade honom och sade: »Du Àr ju Messias; hjÀlp dÄ dig sjÀlv och oss.»
40 DÄ tillrÀttavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som Àr under samma dom?
41 Oss vederfares detta med all rÀtt, ty vi lida vad vÄra gÀrningar Àro vÀrda, men denne man har intet ont gjort.»
42 Sedan sade han: »Jesus, tÀnk pÄ mig, nÀr du kommer i ditt rike.»
43 Han svarade honom: »Sannerligen sÀger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 Det var nu omkring sjÀtte timmen; dÄ kom över hela landet ett mörker, som varade Ànda till nionde timmen,
45 i det att solen miste sitt sken. Och förlÄten i templet rÀmnade mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina hÀnder befaller jag min ande.» Och nÀr han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Men nÀr hövitsmannen sÄg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »SÄ var dÄ denne verkligen en rÀttfÀrdig man!»
48 Och nÀr allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se hÀrpÄ, sÄgo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vÀnde hem igen.
49 Men alla hans vÀnner stodo pÄ avstÄnd och sÄgo detta, bland dem ocksÄ nÄgra kvinnor, de som hade följt med honom frÄn Galileen.
50 Nu var dÀr en rÄdsherre, vi namn Josef, en god och rÀttfÀrdig man,
51 som icke hade samtyckt till deras rÄdslag och gÀrning. Han var frÄn Arimatea, en stad i Judeen; och han vÀntade pÄ Guds rike.
52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att fÄ Jesu kropp.
53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och dÀr Ànnu ingen hade varit lagd.
54 Det var dÄ tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingÄ.
55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit frÄn Galileen, följde efter och sÄgo graven och sÄgo huru hans kropp lades ned dÀri.
56 Sedan vÀnde de hem igen och redde till vÀlluktande kryddor och smörjelse; men pÄ sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.