22 En dag steg han med sina lÀrjungar i en bÄt och sade till dem: »LÄt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.
23 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras bÄt begynte fyllas med vatten, sÄ att de voro i fara.
24 DÄ gingo de fram och vÀckte upp honom och sade: »MÀstare, MÀstare, vi förgÄs.» NÀr han sÄ hade vaknat, nÀpste han vinden och vattnets vÄgor, och de stillades, och det blev lugnt.
25 DÀrefter sade han till dem: »Var Àr eder tro?» Men de hade blivit hÀpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem Àr dÄ denne? Han befaller ju bÄde vindarna och vattnet, och de lyda honom.»