1 Och han stod upp och begav sig dÀrifrÄn, genom landet pÄ andra sidan Jordan, till Judeens omrÄde. Och mycket folk församlades Äter omkring honom, och Äter undervisade han dem, sÄsom hans sed var.
2 DÄ ville nÄgra fariséer snÀrja honom, och de trÀdde fram och frÄgade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig frÄn sin hustru.
3 Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?»
4 De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev Ät sin hustru och sÄ skilja sig frÄn henne.»
5 DÄ sade Jesus till dem: »För edra hjÀrtans hÄrdhets skull skrev han Ät eder detta bud.
6 Men redan vid vÀrldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'.
7 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder.
8 Och de tu skola varda ett kött.' SÄ Àro de icke mer tvÄ, utan ett kött.
9 Vad nu Gud har sammanfogat, det mÄ mÀnniskan icke Ätskilja.»
10 NÀr de sedan hade kommit hem, frÄgade hans lÀrjungar honom Äter om detsamma.
11 Och han svarade dem: »Den som skiljer sig frÄn sin hustru och tager sig en annan hustru, han begÄr Àktenskapsbrott mot henne.
12 Och om en hustru skiljer sig frÄn sin man och tager sig en annan man, dÄ begÄr hon Àktenskapsbrott.
13 Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lÀrjungarna visade bort dem.
14 NÀr Jesus sÄg detta, blev han misslynt och sade till dem: »LÄten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sÄdana till.
15 Sannerligen sÀger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike sÄsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
16 Och han tog dem upp i famnen och lade hÀnderna pÄ dem och vÀlsignade dem.
17 NÀr han sedan begav sig Ästad för att fortsÀtta sin vÀg, skyndade en man fram och föll pÄ knÀ för honom och frÄgade honom: »Gode MÀstare, vad skall jag göra för att fÄ evigt liv till arvedel?»
18 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen Àr god utom Gud allena.
19 Buden kÀnner du: 'Du skall icke drÀpa', 'Du skall icke begÄ Àktenskapsbrott', 'Du skall icke stjÀla', 'Du skall icke bÀra falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhÄlla nÄgon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'»
20 DÄ svarade han honom: »MÀstare, allt detta har jag hÄllit frÄn min ungdom.»
21 DÄ sÄg Jesus pÄ honom och fick kÀrlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gÄ bort och sÀlj allt vad du Àger och giv Ät de fattiga; dÄ skall du fÄ en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
22 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade mÄnga Àgodelar.
23 DÄ sÄg Jesus sig omkring och sade till sina lÀrjungar: »Huru svÄrt Àr det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!»
24 Men lÀrjungarna hÀpnade vid hans ord. DÄ tog Jesus Äter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svÄrt Àr det icke att komma in i Guds rike!
25 Det Àr lÀttare för en kamel att komma igenom ett nÄlsöga, Àn för den som Àr rik att komma in i Guds rike.»
26 DÄ blevo de Ànnu mer hÀpna och sade till varandra: »Vem kan dÄ bliva frÀlst?»
27 Jesus sÄg pÄ dem och sade: »För mÀnniskor Àr det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud Àr allting möjligt.»
28 DÄ tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.»
29 Jesus svarade: »Sannerligen sÀger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
30 ingen sÄdan finnes, som icke skall fÄ hundrafalt igen: redan hÀr i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsÄldern evigt liv.
31 Men mÄnga som Àro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.»
32 Och de voro pÄ vÀgen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo dÀr bÀvande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. DÄ tog han Äter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergÄ honom:
33 »Se, vi gÄ nu upp till Jerusalem, och MÀnniskosonen skall bliva överlÀmnad Ät översteprÀsterna och de skriftlÀrde, och de skola döma honom till döden och överlÀmna honom Ät hedningarna,
34 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar dÀrefter skall han uppstÄ igen.»
35 DÄ trÀdde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom och sade till honom: »MÀstare, vi skulle vilja att du lÀte oss fÄ vad vi nu tÀnka begÀra av dig.»
36 Han frÄgade dem: »Vad viljen I dÄ att jag skall lÄta eder fÄ?»
37 De svarade honom: »LÄt den ene av oss i din hÀrlighet fÄ sitta pÄ din högra sida, och den andre pÄ din vÀnstra.»
38 Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begÀren. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgÄ det dop som jag genomgÄr?»
39 De svarade honom: »Det kunna vi.» DÄ sade Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I fÄ dricka, och det dop jag genomgÄr skolen I genomgÄ,
40 men platsen pÄ min högra sida och platsen pÄ min vÀnstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka sÄ Àr bestÀmt.»
41 NÀr de tio andra hörde detta, blevo de misslynta pÄ Jakob och Johannes.
42 DÄ kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de som rÀknas för folkens furstar upptrÀda mot dem sÄsom herrar, och att deras mÀktige lÄta dem kÀnna sin myndighet.
43 Men sÄ Àr det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjÀnare,
44 och den som vill vara frÀmst bland eder, han vare allas drÀng.
45 OcksÄ MÀnniskosonen har ju kommit, icke för att lÄta tjÀna sig, utan för att tjÀna och giva sitt liv till lösen för mÄnga.»
46 Och de kommo till Jeriko. Men nÀr han Äter gick ut ifrÄn Jeriko, följd av sina lÀrjungar och en ganska stor hop folk, satt dÀr vid vÀgen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
47 NÀr denne hörde att det var Jesus frÄn Nasaret, begynte han ropa och sÀga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
48 Och mÄnga tillsade honom strÀngeligen att han skulle tiga; men han ropade Ànnu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
49 DÄ stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade pÄ den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stÄ upp; han kallar dig till sig.»
50 DĂ„ kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus.
51 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, lÄt mig fÄ min syn.»
52 Jesus sade till honom: »GÄ; din tro har hjÀlpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom pÄ vÀgen.